Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Kejsarprinsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•239
president1, Grévy, marskalk Mae Mahon och otaliga andra
skickade telegram, och i Spanien var deltagandet
ytterligt stort. Men trösten att få gråta ut vid ett trofast
modershjärta förnekades henne — grevinnan Montijo var sa
sjuk och försvagad av ålder, att hennes omgivning icke
vågade meddela henne dottersonens död.
Bonapartisternas ledare, exministern Rouher,
svimmade vid underrättelsen om dödsfallet. Nedtryckt av
sorg, ilade han till Chislehurst för att framlämna följande
adress:
»Madame!
Vi lägga vår djupa, outsägliga smärta för Ers
majestäts fötter. Det slag, som drabbat Eder på ett så grymt
sätt, drabbar också Frankrike i dess dyrbaraste minnen
och förhoppningar. Det var icke Guds vilja, att den unge
prinsen skulle bevaras åt Eder kärlek, åt Frankrikes
tjänst och åt vår djupt kända hängivenhet. Döden har
bortryckt honom i det ögonblick, då vi hade rätt att
hoppas, att Frankrike snart skulle kalla honom tillbaka.
Vi vilja icke sammanlikna vår smärta med Eder, fastän
den är gränslös. Vi bedja blott Ers majestät om att
mottaga denna betygelse av våra känslor, som Frankrike
delar med oss.»
Ehuruväl den franska huvudstaden på den tiden var
övervägande republikanskt, för att icke säga radikalt
sinnad, väckte prinsens bortgång den största
bestörtning i Paris, ty minnet av kejsardömet stod ännu levande
för alla.
Vid kejsarsonens födelse hade otaliga hjärtan upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
