Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
KUNG!.. TEATRARNE
Men under tiden kom han att deltaga i studentspektaklerna på
Stockholms nationssal i Uppsala. Hågen för den sceniska banan
blef sålunda väckt och den 17 april 1845 debuterade Svante
Hedin på Kungl. Teatern som Tybalt i Shakspeares »Romeo och
Julia». Hans andra debutroll blef Arfprinsen af Baireuth i
Gutzkows 5»akts»lustspel »Värja och stångpiska». De båda
debuterna ledde till engagemcnt och från den 1 juli 1845 var
Svante Hedin fäst vid den kungliga scenen, hvilken han sedan
oafbrutet tillhörde tills han den 8 okt 1892 hade sin afskeds»
recett på Dramatiska Teatern, då han uppträdde som Bourganeuf
i »Duvals skilsmessa». Bland den mängd roller han under
denna sin långa teaterbana utförde kunna följande, såsom
varande bland hans mest bemärkta, nämnas: Cerfeuil i »En ben»
galisk tiger», Beauminet i »Hyresgäst och husegare», Colombet
i »Den gifte mannen i staden och på landet», titelrollen i
»Piccolet», Edgard Thévenot i »Så kallade hedersmän». De
Champignac i »Fjärilsfebern», Chamouflet i »En kopp the».
Alfred Coq /feron i »Lika mot lika», Champagnac i »En teater»
pjes», Champrosé i »Familjen Benoiton», Fougeron i »Fruarna
Montanbreche», Abraham Westman i O. Wijkanders skådespel
»En konung» (där Hedin alltså spelade sin egen morfar), PLacide
i »De båda döfve», Chastenay i »En autograf», Malcolm GyU
lenkrans i »Advokaten Knifving».
Svante Hedin var helt visst en af de mest originella utöfvare af
den sceniska konsten som vårt land ägt. Karaktärsskådespelare
var han alls icke — tvärtom spelade han alltid på sin egen
personlighet, hvad han än skulle framställa. För Svante Hedin
var det en omöjlighet att vara något annat än — Svante Hedin.
Men hans oefterhärmliga spelsätt, hans för honom så egna replik»
sägning och det glada, elektriserande humör, hvaraf hans fram»
ställningar alltid präglades, gjorde, att man ej ville ha honom
annorlunda. En maskerad Svante Hedin hade varit något
otänkbart, och helt säkert hade ej publiken känt sig hemma»
stadd därmed. Sådan han nu en gång var, förblef han en af
publikens allra förnämsta gunstlingar under hela sin nära 50»
åriga teaterbana, städse i oförminskad grad åtnjutande en stor
popularitet, till hvilken nog mycket bidrog hans fina och be»
lcfvade umgängessätt utom scenen, hvilket i förening med hans
kvickhet och slagfärdighet i repliken gjorde honom omtyckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
