Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
107
anden» då detta stycke med August Lindberg som regissör
och i Hjalmar Ekdals roll togs upp i januari 1SS5, men rollen
lämnades till en skådespelerska, som ej var stort mera än en
statist, och Elise Hwasser tick ej ens, såsom hon bad om, alter»
nera i rollen. Efter många ansträngningar hade det lyckats
henne att få »Gengångare» uppförd. »När Olga Björkegren
— med all rätt — fått hufvudrolen i Sofokles’ »Antigone»,
åtog sig Elise Hwasser drottningens lilla biroll och utförde
dennas enda scen med öfverlägsen höghet». (Georg Norden»
svan, »I rampljus».) Hon fick dock under dessa senare år ännu
en roll sig tilldelad. Baronessan de Mantes i Alfred de Musscts
komedi »Osvuret är bäst» (21 maj 1886), en originell och rolig
gammal fin dam, som då stycket under spelaret 1866—1867
hade gifvits (med Stjernström som gäst i den roll som nu
spelades af Knut Almlöf) under namnet »Man skall aldrig
svära på något,» spelades af fru Betty Almlöf. 1 denna roll
hade Elise Hwasser tillfälle att visa sin utmärkta talang äfven
i den finare komedien.
Detta tillbakasättandc skulle gifvetvis i hög grad gräma en
konstnärinna, som i mer än tre årtionden hade spridt glans
-öfver vårt lands förnämsta dramatiska scen, ej blott som artist
utan äfven som personlighet, och sä beslöt hon — måhända
äfven för att vid sin afgång stå på höjden af sitt konstnärskap
— att vid ännu ej fyllda femtiosju år alldeles draga sig tillbaka
från scenen. Den 6 juni 1888 hade hon sin afskedsrccctt å
Kungl. Stora Teatern, vid hvilket tillfälle hon uppträdde i ett
par af sina allra förnämsta skapelser: först som Fru inger i
sista akten af »Fru Inger till östråt» och sedan som Drottning
vinna i »Ett glas vatten». Ett bättre val af roller kunde hon
ej hafva gjort för sitt afsked af denna publik, som nu aldrig
mer skulle få njuta af hennes stora konst. Här fick hon visa
sin utomordentliga mångsidighet, först som den stolta härska»
rinnan på östråt, den förslagna ränksmidcrskan med det kalla
hjärtat och de högt flygande planerna, som drömmer om att
blifva »kungamoder», och så genom eget förvållande, just i
det ögonblick hon tror sig ha segern i händerna, ohjälpligt
förstör det som hon behöft ett helt lif för att bygga upp,
och därefter som den obeslutsamma och vacklande engelska
drottningen med sin liknöjdhet och sin närsynthet, och likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
