Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
117
sin ytterst skarpa blick för det karakteristiska utdanade han
med stor själfständighet sina roller och förlänade dem alla
full individualitet.
»Det låg en stor skillnad», skrifver den gamle teaterkritikern
Claes Lundin, »mellan den narraktige Schumrich i »Släktingar»
och den puritanske Lörd Chesterfield i »En arbetare» samt
mellan dessa och den slappe Kung Menelaus i »Den sköna
Helena» å ena sidan och den slipade, vakne Scapin ä den
andra. Olika i allt utfördes de med lika stor talang. Knut
Almlöf gjorde lika mycket af pären Miremont i »Kotteriet»
som af folkuppviglaren Fansen i »Egmont». Hans Fromont
i »Fregattkaptenen», Perrichon i »Herr Perrichons resa», Da*
moiseau i »De båda döfve» och Gaspard i »Debutanten och
hennes far» blefvo klassiska figurer, som stå med outplånliga
drag i den svenska skådebanans minnesböckcr. De teater»
vänner, som hade det ovärderliga nöjet att se dem, skola
aldrig förgäta dem och de skola öfverföra minnet af dem till
ett släkte, som ej haft lyckan att skåda dem, hvarefter dessa
i konsten outplånliga figurer skola, hvad sällsynt är för scenens
företeelser, otvifvelaktigt lefva kvar i arfsägnen. Hvarje år af
Knut Almlöfs konstnärslif pryddes med nya skapelser af hans
snillekraft, och stundom voro dessa af rent öfverväldigande
art på ett och samma år, som t. ex. år 1869, då han gjorde
sådana storverk som Harpagon i »Den girige» och Daniel
Hejre i »De ungas förbund». I Harpagons roll visade han
sig mäktig att lösa en uppgift som man hade trott skulle ligga
utanför, att ej säga ofvanför hans egentliga område. Det är
ej blott komikern i vanlig mening, som i denna roll tages i
anspråk, utan här kräfvas många olika sidor af en stor skåde»
spelares förmåga i ständig stegring ända till fjärde aktens slut»
scen, där allt samlas i ett intryck af den mest gripande rys»
lighct. Knut Almlöfs framställning verkade också som något
utomordentligt i vår teatervärld och var så öfverlägsen, att
han med denna roll steg till en höjd, hvilken han endast som
»utmärkt komiker» aldrig skulle ha kunnat uppnå. Och strax
därpå följde en i sitt slag lika mästerlig framställning af den
gamle pratmakaren och ränksmidaren Daniel Hejre i »De
ungas förbund», vidt skild från Harpagons»karaktären men
med samma fullkomlighet uppfattad i det stora och med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
