Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
119
för alltid lämna scenen. Hans hustru, fru Betty Almlöf, afled
nämligen den 1 april nämnda år, och förlusten af denna hans
trogna följeslagerska genom lifvet såväl som på scenen grep konst»
nären så djupt att den betog honom lusten för fortsatt scenisk
verksamhet. Den 20 påföljande maj h.ide han sin afskedsrecett
på Kungl. Stora Teatern då han uppträdde som Poirier i »Klä»
deshandlaren och hans måg» och som Baumann i cnaktsfarscn
»Han är inte svartsjuk».
Länge dröjde det dock ej förrän han åter beträdde scenen.
Vid Kungl. Teaterns hundraårsjubileum blef han anmodad att
uppträda som Ali Pascha i Gustaf lll:s »Den bedragna paschan»,
ett af de program som i anledning af nämnda jubileum gafs
på Kungl. Stora Teatern i slutet af september och början af
oktober 1882; han utnämndes då till riddare af Vasaorden —
i maj s. å. hade konung Oscar tilldelat honom medaljen
»Litteris et artibus». Sedermera uppträdde han så godt som
hvarje år under längre eller kortare perioder, dels på de kung»
liga teatrarna, dels på Stora Teatern i Göteborg (14 okt. 1889
—10 febr. 1890) och vid Hjalmar Selanders sällskap på de
större landsortsscenerna. I början af 1890»talet flyttade han
till Mariefred, där han sedermera — med undantag af åren
1895—96 då han åter var bosatt i Stockholm — bebodde sin
egen villa. Almnäs. Här blef han nu under något år tjänst»
förrättande intendent på Gripsholms slott och i samband här»
med utnämndes han år 1891 till hofintendent. Då han 1892
lämnade denna befattning dekorerades han med Nordstjärne»
ordens riddarkors. Vid Svenska Akademiens högtidsdag den
20 december 1896 tilldelades honom akademiens guldmedalj
»för hans nit om svenska språkets talande».
Knut Almlöf var ej blott en af vårt lands störste karaktärs:
skådespelare, han var äfven en sällsynt säker konstdomare,
vare sig det gällde teaterstyckens inre beskaffenhet eller deras
utförande på skådebanan. Han hade äfven under flera ut»
ländska resor, som han jämte sin hustru företog, haft tillfälle
att göra sig förtrogen med konsten på Europas förnämsta
teatrar. Äfven som öfversättare utvecklade han en ej ringa
verksamhet och införlifvade med vår teaterlitteratur öfver
fyrtio utländska stycken. Spelåren 1874—1877? var han före»
ståndare för Kungl. Teaterns elevskola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
