Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
KUNG!.. TEATRARNE
gjorde allt att ytterligare befästa den. Hamlet blef sedan den
roll som han utförde med största förkärlek, men ingalunda
var den, såsom det stundom förmenats, hans enda egentliga
skapelse af hvilken alla de senare rollerna blefvo beroende.
Han skapade många andra och inlade i hvar och en af dem
en karakteristisk individualisering, en ny yttring af ett ädelt
och flärdfritt konstnärskap. Bland hans första roller efter debuten
var Lörd Rochester i »Jane Eyre» (26 jan. 1854), äfven denna
en afgjord seger, och sedan var han vid sidan af Elise Hwasser,
Georg Dahlqvist och Axel Elmlund det stora dramats stöd
vid den kungliga scenen under de närmaste årtiondena. Hans
tragiska repertoar blef också stor och rik. Af hans Shakspeare»
roller kunna nämnas Jago i »Othello», Konung Richard den
andre — ett värdigt motstycke till hans Hamlet — Timon af
Athen, Konung Richard den tredje — i hvilken roll »han gick
nära nog till karrikering af den vanskapligc tyrannen och kvin»
notjusarcn» — samt Leontes i »En vintersaga»; föröfrigt voro
bland de förnämsta af hans sceniska uppgifter titelrollerna i
Goethes »Egmont», Schillers »Fiesco», Byrons »Sardanapalus»,
Moliéres »Tartuffe» och Delavignes »Ludvig den elfte» — en
bland hans yppersta karaktärsroller, »ett i hvarje tum fulländadt
mästerstycke i mask, tal, åtbörder och minspel» — Dunois i
»Jungfrun af Orleans», Calligula i »Fäktaren från Ravenna»—
en präktig framställning — Ludvig den elfte i »Gringoirc» och
Maxime Odiot i »En fattig ung mans äfventyr». 1 svenska
stycken uppträdde Swartz som Hertig Magnus i »Brödraskulden»,
Kung Waldemar i »Ung Hanscs dotter», Gustaf Vasa i »Dagen
gryr», Pimentelli i »Amaranterorden», samt utförde titelrollerna
i »Daniel Hjort» och »Karl Folkunge» m. fl. Hvad han på
komediens område kunde åstadkomma visade han som Oswald
Barnau i det tyska lustspelet »Slägtingar», en roll, som ej var
i något afseende märklig, men som han dock genom sitt natur»
liga och nobla uppträdande, fritt från allt slags effektsökeri,
förstod att höja och gifva ett intresse som den ej i sig själf
ägde.
»Det mest utmärkande för Swartz som konstnär var helgjuten»
heten i hans skapelser. Han lämnade ingenting åt slumpen
eller inspirationen, utan genomarbetade på det sorgfälligaste
sina uppgifter och behärskade dem därför också fullkomligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
