Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
KUNG!.. TEATRARNE
Gustaf Sandström. K. T. 1 juli 1853-30 juni 1863 K. T:ne 1
juli 1863-1875.
Född i Linköping den 7 juni 1826 (son af organisten Nils
Peter Sandström och Christina Maria Rosengren). Efter att ha
genomgått Linköpings trivialskola och gymnasium kom han
till Anders Gustaf Wallins resande teatersällskap, vid hvilket
han var anställd åren 1845—1851 (i januari 1850 hade sällskapet
öfvertagits — »under öfverinseende och ledning», såsom det
stod på affischerna — af Oscar Andersson); 1851—1852 vistades
han i Köpenhamn för att hos Rung, den danska Kungl. Teaterns
sångmästare, utbilda sin omfångsrika och ovanligt starka sångröst,
hvilken förut af fadern erhållit den första utbildningen. Närstu*
dietiden var förbi, tog han anställning vid ett danskt sångsälU
skap, med hvilket han året därpå uppträdde i Kristiania. Somma»
ren 1853 uppträdde han åter hos Oscar Andersson, som då hade
förhyrt Humlegårdsteatern i Stockholm. Det uppseende Sand»
ströms lika mäktiga som välljudande röst väckte på denna lilla
scen — där han bl. a. uppträdde som Titus Brandstock i Nestroys
sångfars »Talismancn eller De begge rödhårige» — föranledde
Kungl. Teaterns direktör, friherre Knut Bonde, att erbjuda
sångaren debut å operascenen. Denna ägde rum den 25 nov.
1853 i Millers parti i »Nürnbergerdockan». Framgången var
fullständig och Sandström fick räkna sin ordinarie anställning
vid den kungliga scenen redan från den 1 juli s. å., fastän
han uppträdde å Humlegårdsteatern ända t. o. m. september.
Under de 22 år han sedermera var anställd vid den lyriska
scenen utförde han en mängd större partier, bland hvilka
kunna anföras: Ashton i »Lucie», Plumkett i »Marta», Jakob i
»Josef i Epypten», titelrollerna i »Wilhelm Tell» och »Rigoletto»,
Grefve Luna i »Trubaduren», Carl den femte i »Ernani», Bazil
i »Barberaren i Sevilla», Nelusko i »Afrikanskan», Valentin i
»Faust», Capulet i »Romeo och Julia», Ulf i »Den bergtagna»,
Telramund i »Lohengrin» och Germont d. ä. i »Den vilseförda».
Alla dessa mer eller mindre fordrande uppgifter utförde han
med en aldrig svikande plikttrohet, och han sparade sig icke
i de ansträngande partierna, ja, han forcerade ofta sin ståtliga
stämma väl mycket, exempelvis i Bazils bekanta »förtalaria» i
»Barberaren», i hvilken han öfvergick från det svagaste piano
till det mest våldsamma fortissimo. Sandström var en synner»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>