Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
KUNG!.. TEATRARNE
Wilhelm Åhman på Nya Teatern i Göteborg och Klingenbergs
Teater i Kristiania under vårmånaderna åren 1872, 1873 och
1874 samt åter hos Stjernström, sedan denne i januari 1875
börjat sitt nya teaterföretag på Blasieholmen. Vid 73 års ålder
uppträdde han som Per Klockare i »Erasmus Montanus» vid
Holbcrgsjubileet på Kungl. Stora Teatern den 3 dec. 1884.
Vid ett par soaréer på Kungl. Stora Teatern den 17 och 20
april 1886 till förmån för den af hans broder Pierre stiftade
»Dramatiska och Musikaliska artisternas pensionsförening» samt
»De sceniska artisternas understödsfond» tog han som Kon»
jander sitt sista afsked från publiken. Då han året därpå vid
nära 76 års ålder ingick nytt äktenskap — efter att ha varit
änkling i trettiotre år — flyttade han till östhammar, där han
sedan bodde till sin död den 11 jan. 1894.
»Fredrik Delands konst var typisk för den gamla tidens
breda, naiva, trohjärtade och tvärsäkra humor, som numera
knappast träffas hos någon komiker bland de våra, men den
var på samma gång uttryck för ett helt och hållet personligt
temperament. Han kunde vara uppsluppet buffakomisk i så*
dana roller, där burlesken var på sin plats, men i allmänhet
voro öfverdrifter ej hans sak, han var tvärtom så lugn och
stillsam på scenen, som om han varit hemma i sin egen kam*
mare, och af ansträngning märktes i hans spelsätt ej ett spår.
Hans spelsätt fick sin karaktär just därigenom, att han aldrig
tycktes veta eller tänka på att vara rolig. Hans ansigte hade
oftast ett allvarligt, nästan buttert uttryck, men när de pigga,
bruna ögonen lifvades af en lustig tanke eller ett kvickt ord,
lyste de upp hela ansigtet och gåfvo det ett nästan barnsligt
förtjust uttryck. Han kunde säga de lustigaste saker med den
mest oberörda och buttra min och nådde då afsedd verkan
just genom kontrasten mellan det sagda och sättet, på hvilket
han sade det. Och när han strök under en replik, då visste
han hvarför det skedde och var då säker på dess verkan. För
brackaktig, tvärsäker själfbelåtenhet och bondslughet fick De*
land lika slående uttryck som för oförargligt godmod och naiv
enfald.» (Georg Nordensvan, »I rampljus».)
Å de kungliga teatrarne utförde Fredrik Deland följande
roller: Konjander i »Hittebarnet», Job Kurk i »Rika morbror»,
Hauptman i »En trappa högre upp», Baraduc i »En herre som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
