- Project Runeberg -  Kungl. Teatrarne under ett halft sekel 1860-1910. Personalhistoriska anteckningar / Första delen /
134

(1917-1918) [MARC] Author: Johannes Svanberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

KUNG!.. TEATRARNE

och i hvilken hon kunde utveckla hela behaget af sin klock»
rena stämma, och hela djupet af sin sannt musikaliska upp»
fattning. Hon var därefter till sin död fästad vid vår lyriska
scen med undantag af större delen af spelåret 1867—68, då hon
på grund af en misshällighet mellan teaterstyrelsen och henne
under spelåret begärde och erhöll afsked. Under denna tid
reste hon tillsammans med fru Norman»Neruda till Köpen»
hamn. Där skördade hon mycken utmärkelse under en serie
gästföreställningar på det Kongelige Teater därstädes, och firades
därjämte som en synnerligen eftersökt konsertsångerska. Från
böljan af spelåret 1868—69 inträdde hon ånyo i Kungl. Teaterns
tjänst och intog fortfarande, alltjämt bredvid Louise Michaeli
obestridt primadonnans plats.

»Det område på hvilket hon bäst och klarast lade i
dagen sin ypperliga skola, sin djupt musikaliska natur och
den alla svårigheter besegrande klarhet hvarmed äfven de
mest invecklade musikaliska uppgifter af henne löstes, var
onekligen det Wagncrska dramat, hvars förnämsta tolk hon
var på vår scen, vare sig man betraktar henne som Senfa i
»Den flygande Holländaren», som Elsa i »Lohengrin», eller
som Elisabet i »Tannhäuser». Dessa tre kvinnliga väsen, hvar
och en uppfylld af den mest jungfruliga skärhet, hvar och
en nästan enväldigt behärskad af en mystisk makt under
hvilken de böja sig med resignationens hela själfförnekelse,
och hvar och en framställande en skiftande, djupt sympatisk
bild af det evigt kvinnliga, vunno genom hennes musikaliska
framställning ett egendomligt, djupt gripande intresse, som
kanhända icke en mera uteslutande dramatiskt anlagd sångerska
skulle kunna förläna dem.» (Frans Hedberg, »Svenska opera»
sångare».)

Bland de många roller, som fru Stenhammar under sin långa
konstnärsbana utförde på den svenska operascenen, må utom
förut nämnda, anföras följande: Leonora i »Trubaduren», Gilda
i »Rigoletto», Estrella i Berwalds »Estrella di Soria», Margareta
i »Faust», Valentine i »Hugenotterna», Selika i »Afrikanskan»,
Bertha i »Profeten», Adalgisa i »Norma» och Julia i »Romeo och
Julia». Fredrika Stenhammars betydelse för vår inhemska sång»
konst var dock icke uttömd med hennes sceniska uppträdande.
Hon hade en stor sådan som konsertsångerska, på hvilket område

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 12 19:11:30 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kglteatrar/1/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free