Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
KUNG!.. TEATRARNE
valen för det gedigna konstnärskap, hvilket sedermera hos
honom bar sà rik frukt. Ar 1852 tog han studentexamen i
Uppsala, men började omedelbart därpå studera sångkonsten
för Julius Günther. Den 1 juli 1853 ingick han i Kungl.
Teaterns elevskola, där han erhöll undervisning i deklamation
och mimik af fru Bock. Den unge eleven väckte genast stora
förhoppningar och den 22 jan. 1854 fick han debutera som
Sarastro i »Trollflöjten». Han var då endast nitton och ett
halft är, men vann dock mycket erkännande, icke blott för
sin präktiga röst, utan äfven för sitt dramatiskt verksamma
spel, ehuru visserligen kritiken på ett par håll förhöll sig något
reserverad. År 1856 fick han aktörsengagement, men redan
följande år beslöt han att fullända sina studier i utlandet. Han
hade emellertid under de gångna åren, såväl under elevtiden,
som sedan han erhållit fast anställning, fått uppträda i många
olika såväl tal» som sångroller. Så t. ex. fick han spela Död»
gräfvaren i »Hamlet», Tegel i »Siri Brahe och Johan Gyllen»
stjerna», och då negern Ira Aldridgc i juni 1857 gasteradc på
Kungl. Teatern i ett par Shakspeare»stycken, spelade Willman
Montano i »Othello» och Dogen i »Köpmannen i Venedig».
Sedan hans första anställning vid Kungl. Teatern upphört
reste han 1857 till Paris, där hans studier räckte i två år.
Under denna tid studerade han sångkonsten isynnerhet för
Duprez, men äfven för Laget, samt tog hos den originelle och
excentriske, men utmärkte läraren Delsarte undervisning i
musikalisk deklamation, plastik och mimik. Under de båda
år han stannade i Paris drog han fördel ej blott af den di»
rekta undervisningen, utan äfven af det efterföljansvärda han
hörde och säg på världsstadens teatrar.
Då Willman år 1859 återvände till Stockholm var han en
vida mera betydande konstnär än förut. Han sjöng Bertram
i »Robert» och nedlade så stor kraft och värme i sin konstnär»
liga framställning, att man genast fann huru mycket Parisstudier»
na utvecklat hans redan förut crkännansvärda talang.
Om Willmans konstnärskap var af stor betydelse efter åter»
komsten från Paris, undergick det dock ytterligare utveck»
ling vid Kungl. Teatern, isynnerhet genom den lyckliga till»
fälligheten, att August Bournonville under åren 1861—1864 var
anställd som intendent för scenen. Denna ypperlige instruk»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
