Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK 141
skola. Hon ägnade sig åt alla dessa uppgifter med en kraft,
energi och framgång, som förvärfvade henne namn af att vara
en synnerligen god instruktris, och som ställde både konsten
och konstnärerna i stor tacksamhetsskuld till henne. Sista
gången hon uppträdde på scenen var den 7 mars 1887, då
hon som Fru Pernelle i »Tartuffe» mottog uttrycken af publi»
kens tacksamhet, erkännande och saknad. Hennes afgång från
scenen föranleddes till stor del däraf, att hennes synförmåga,
som alltid varit svag, efter hand hade så aftagit, att hon hade
svårt att vägleda sig. Den 1 dec. 1885 tilldelades hon af
konung Oscar medaljen »Litteris et artibus». Död i Stockholm
den 2 jan. 1915. — Gift den 16 mars 1873 med d. v. kammar»
skrifvaren, s. m. revisorn i K. Kammarrätten, den bekante skal»
den Filip Otto Waldemar Tammelin (född den 24 febr. 1839,
död den 12 juli 1915).
Robert Gustaf Broman. K. T. 1 juli 1857-30 juni 1863. K.
T:ne 1 juli 1863-1874.
Född den 5 sept. 1815 i Nyköping, där fadern Erik Gustaf
Broman var borgare; modern hette Ingrid Råström. År 1833
blef han anställd vid C. A. F. Berggrens teatersällskap (den
s. k. »magister» Berggren — han hade tagit studentexamen),
kom 1835 till O. U. Torsslows sällskap, var våren 1844-46
hos Fredrik Deland och därefter hos C. G. Hessler till 1851,
hvilket sistnämnda år han öfvergaf teatern och öppnade b ryg»
gerirörelse i Tavastehus. Men då detta företag ej hade önskad
framgång ingick han åter vid Hesslers sällskap 1852. Förestod
jämte J. W. Weselius Södra Teatern 1853—54, kvarstod vid
samma scen spelårct 1854—1855, då Södra Teatern öfvertagits
af Zetterholm, och tog därefter anställning vid Mindre Teatern,
som hösten 1854 öfvertagits af Edvard Stjernström, och förblef
där till 1857, då han öfvergick till Kungl. Teatern. »Broman
var framför allt natursann, han var realist i ordets bästa be»
märkelse, och det låg på botten af hans skaplynne ett drag af
djup och lifskraftig humor, som adlade hans ofta kanske nog
realistiska skapelser och gaf dem på detta sätt konstverkets
prägel. Han hade både förstånd och hjärta och båda pul»
serade varmt i allt hvad han framställde på scenen.» (Frans
Hedberg.) Vidden af den komiska kraft, af hvilken han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
