Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 KUNG!.. TEATRARNE
Helfrid Kinmansson, född Torsslow. K. T. 1 okt. 1857 — 30
sept. 1858. K. T:ne 1 sept. 1863-30 juni 1887. K. Dr. T. gäst•
spel 14 nov. 1894-4 febr. 1895.
Född i Stockholm den 15 jan. 1831. Föräldrarna voro skåde
spelareparet Olof Ulrik Torsslow och Sara Fredrika Strömstedt.
Redan vid 6—7 årsåldern tog hon sina första steg på tiljan, och
den lille Giovanni i Oehlenschlägers sorgespel »Correggio» var
antagligen hennes första roll, då hon medföljde sina föräldrar
på deras vinterresor i landsorten och i Finland. Äfven andra
barnroller, af hvilka det alltid fanns en eller annan i den
tidens repertoarstycken, spelade hon och visade redan tidigt
framstående anlag. Sedan var hon borta från scenen under ett
tiotal år, hvarunder hon fick en vårdad uppfostran. Sexton»
årig debuterade hon som Cordelia i »Kung Lear» 1847 på
Mindre Teatern, som då innehades af hennes fader, och till»
hörde sedan denna scen till 1863, med undantag af spclåret
1857-1858 då hon var anställd vid Kungl. Teatern. Hon
väckte snart allmänt uppseende som teaterns ingenuc och
första älskarinna. Många och olika voro dc roller, i hvilka hon
uppträdde, och alltmer och mer intog hon publiken till sin
fördel genom ett blidt och intagande behag, en renhet och
naturlig enkelhet, som inom kort gjorde henne till allmänhetens
gunstling. »Det låg själ i hennes framställning, där bröt fram
en inre värme, som med naturens och sanningens hela allmagt
ryckte äfven den motvilligaste med sig.»
Bland hennes roller på Mindre Teatern var det isynnerhet
tre, som väckte verklig hänförelse. Först hennes Valborg i
Oehlenschlägers tragedi »Axel och Valborg» (1856), där hon »gaf
bilden af den nordiska ungmön, som enkelt och utan förhäf»
velse lydde pligtens bud.» Så hennes Julia i Shakspeares sorge»
spel »Romeo och Julia» (1859); »hon var kanske icke den
glödande, passionerade italienskan, men hvad hon bättre än
någon annan framställde, det var den älskande kvinnan, som
med hela sin själ hängifvcr sig åt den hon älskar.» Slutligen
hennes Jolanta i Henrik Hertz’ dram »Kung Renés dotter» (1860),
som var »något af det bästa och mest älskliga, som någon
svensk scen haft att uppvisa».
Den 4 jan 1853 blef hon gift med skådespelaren Gustaf
Kinmansson. mot hvilken hon under sin anställning vid Mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
