Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNAREK
147
Teatern spelade sina flesta och mest framstående roller.
— Då Mindre Teatern år 1863 under namn af Kungl. Drama»
tiska Teatern öfvergick till den kungl, teaterinstitutionen antog
fru Kinmansson tillika med sin make dem af densamma erbju»
det engagement. Här uppträdde hon under de första åren
fortfarande i de unga älskarinnerollerna, bl. a. som Antoinette
i »Klädeshandlaren och hans måg» och som Laura i »De ny<
gifta», och ännu 1869 spelade hon Valborg mot sin man i
Axels roll.
Kommen till fyrtiårsåldern kunde hon ej längre uppträda i
de unga roller, i hvilka hon förut under ett par årtionden
hänfört publiken. Hon öfvergick då så småningom till det
rollfack, inom hvilket hon sedermera vann så stor beröm»
mclse: äldre karaktärsroller. Med stigande framgång tolkade
hon sedan under en följd af år än blida, hjärtevinnande
äldre damer, sådana som Stafva i Hedbergs »Majorens döttrar»,
Tant Malla i samme författares »Mellan bjudningarna» och den
beskedliga, gråtfärdiga Sally i Edvard Bäckströms »Evas syst»
rar», än lidande och förtryckta hustrur, såsom Fru Guérin i
Augiers »Notarien Guérin» och Fru Bark i Ann»Charlotte Ed»
grens »Sanna kvinnor», än glada och komiska, ja rent af bur»
leskt framställda figurer såsom Markisinnan de RioiZarés i
»Dora», Madam Rundholmen i »De unges förbund» och icke
att förglömma den med saftig komik framställda Sarah i »Odette»
— »en öfvermogen och tämligen bedagad skönhet, med korp»
svart lugg ner i ögonen, feta rosiga kinder och rödmålade läp»
par, iklädd en utmanande drägt i skrikande färger och bärande
en pudel på armen», såsom hon i denna roll så
träffande-skildrats af Georg Nordensvan i hans teaterstudier »I ramp»
ljus». »Hon förstod den sällsporda konsten att vara löje»
väckande utan att skapa karikatyr, att vara burlesk utan att
vara låg, och att till och med i själfva vrångbilden af en öfver»
tecknad karaktär framhålla det som kom den att bibehålla
prägeln af det evigt menskliga». (Frans Hedberg.) — Som
en den bjärtaste motsats till dessa hennes komiska framställ»
ningar må erinras om hennes Sarah Mathison i Sardous »Allt
för fosterlandet», en liten obetydlig roll, som hon dock genom
den gripande tragik, hvarmed hon återgaf densamma, gjorde
till en af det bloddrypande dramats mera bemärkta figurer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
