Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNÄRER
17
sångare blifvit af naturen så rikt utrustade som han.» (Frans
Hedberg, »Svenska operasångare».)
Sommaren 1872 reste han tillbaka till sitt hemland och upp»
trädde sedermera med stor framgång på italienska operan i
Kairo, på Malta och i Sydamerika, där han i medlet af 1870«
talet var anställd vid ett italienskt opcrasällskap. I mars 1887
uppträdde han åter på vår opcrascen, men då endast sex gånger
och endast i »Den vilseförda» och »Trubaduren». Stämman
hade emellertid förlorat en del af sin forna friskhet och i
dramatiskt hänseende förmådde den fordom så uppburne
sångaren knappt tillfredsställa de måttligaste anspråk. Han
dog i Pera i april 1891.
Maria Wilhelmina Söhrling, sedan fru Strandberg. K. T:ne
15 febr. 1868-50 juni 1888. K. Op. 15 aug. 1888-30 juni
1898. K. T. 1 juli 1898-30 juni 1903.
Född i Stockholm den 6 nov. 1845, dotter af musikdirektören
Wilhelm Söhrling och Marié Elise Vretman. Hennes far var
då sånglärare vid Katolska kyrkan i Stockholm, men flyttade
året därpå till Visby, där han blifvit antagen till domkyrko»
organist. Dottern Wilhelmina blef sålunda gottländska, hvilket
äfven märktes af hennes dialekt, då hon 1862 inträdde som
elev vid Stockholms musikkonservatorium, sedan hon förut
idkat sångstudier i Visby för Elfrida Andree. Ar 1865 lämnade
hon konservatoriet, där Julius Günther var hennes lärare, och
utbildade sig därefter ytterligare i sångkonsten under ledning
af hofsångaren Isaak Berg och sin första lärarinnas syster, fru
Fredrika Stenhammar. Debuterade på Kungl. Stora Teatern
den 18 okt. 1867 som Jeannette i Isonards opera »Jaconde»,
därefter å samma scen den 12 dec. s. å. som Zerlina i »Don
Juan» och slutligen, den 30 jan. 1868, på Kungl. Dramatiska
Teatern som Sophie i Dalayracs »En egendom till salu», hvar*
efter hon erhöll fast anställning vid de kungliga teatrarna.
Tidigt bemärkt för sin flärdfria och musikaliska sång och sitt
friska, från all förkonstling fria spel, fick hon så småningom
en mängd roller, stora och små, sig anförtrodda, hvilka hon
alla utförde med samma ovilkorliga samvetsgrannhet. I början
fick hon utföra subrettpartier, men sedermera tilldelades henne
äfven rent lyriska partier, sådana som Anna i »Muntra fruarna»,
Kungl. Teatrarne II. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
