Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCENISKA KONSTNÄRER
31
af en originell, ibland något stojande munterhet, som slog an
både på gamla och unga. Pelle Janzon var en af dessa
naturens utkorade, som var född till skådespelare och som
kunde sätta sig öfver konstens teknik. Stämman var kraftfull
och omfångsrik med en klar och behaglig klangfärg och var
ett ypperligt uttrycksmedel för den lefnadslust, som svällde
i sångarens inre». (Frans Hedberg, »Svenska operasångare».)
Bland Janzons många roller må särskildt nämnas Figaro,
Dulcamara i »Kärleksdrycken», Bellamy i »Villars’ dragoner»,
Sulpiz i »Regementets dotter», Zizel i »Konung för en dag»,
Escamillo i »Carmen», Gil Perez i »Svarta dominon», Kasper
i »Friskytten», Bartholo i »Barberaren i Sevilla» samt — hans
kanske bästa uppgifter — Leporello i »Don Juan», Falstaff i
»Muntra fruarna» och Gigoti i »Diamantkorset». Äfven några
rent dramatiska roller utförde han med framgång, såsom t. ex.
Spole i »En midsommarnattsdröm» och Löpar-Nisse i »Verm*
ländingarnc».
Det som beredde Pelle Janzon hans stora framgång var
egentligen hans glada lynne, hans alltid humoristiska upp»
fattning. Äfven då hans röst ej mera hade sin friskhet och
sin klang i behåll, såg man honom med nöje. Han var en
äkta Stockholmstyp och blef därför förstådd af stockholmarnc.
I vänkretsen var han därjämte en utmärkt tolkare af Bellmans
sånger.
Pelle Janzon afled å Sabbatsbergs sjukhus den 20 okt. 1889.
Carl Henrik Christiernsson. K. T:ne 1 juli 1870-30 juni 1885.
Född i Stockholm den 24 aug. 1845. Efter att ha idkat
studier för den farmaceutiska banan kom han den 1 nov. 1866
till Kungl. Teatrarnes elevskola, där han den 1 juli följande
år blef antagen till ordinarie elev. Under spelåren 1870—1877
var han anställd uteslutande som skådespelare och kvarstod i
denna egenskap till 1885. Men småningom vände han sig till
regissörsfacket och det undervisande arbetet vid scenen. Ären
1877—1885 var han sålunda, vid sidan om sin skådespelareverk»
samhet, lärare i deklamation vid elevskolan, hvars förestån»
dare han blef 1881. Samma år blef han jämväl regissör för
det större skådespelet, och denna befattning skötte han till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
