Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
KUNGL. TEATRARNE
1912. Under hela den tid turnén varade åtnjöt han
tjänstledighet.
Bland Lindbergs roller under hans sista anställning vid
Kungl. Dramatiska Teatern kunna nämnas: Kung Lear, Macbeth,
Redaktör Johannes Ramseth i »Kung Midas», »karaktärsfull i
yttre kontur, stark i vilja och medryckande i tal», — Hans
Brask i »Riksföreståndaren», Doktor Cyprian i »Professor
Bernardi», gamle Levin i »Innanför murarne», den gamle
rucklaren S.-t Olphert i »Den beryktade fru Ebbsmith» — »ett
mästerstycke af skarp porträttkonst» — Violinläraren Führing
i »Evig kärlek» m. fi.
Sista gången Lindberg visade sig på scenen var som Grefve
d’Eguzon i »Äfventyret» den 10 mars 1915. Sedan var han
af sjukdom hindrad att uppträda. Efter långvarigt lidande
(lungkräfta) afled han den 18 nov. 1916 i sitt hem i Råsunda,
där han under de senare åren bodde om vintrarna — han
hade dessutom en villa i Dalarö, där han med sin familj
under en lång följd af år tillbringade somrarna.
August Lindberg ingick äktenskap den 16 jan. 1885 — under
sitt andra engagement vid Kungl. Teatrarna — med skådespe»
tcrskan Augusta Wilhelmina Blomstedt.
Konung Oscar tilldelade honom den 14 dec. 1897 medaljen
»Litteris et artibus» och af konung Gustaf utnämndes han
1913 till riddare af Nordstjärneorden.
August Lindberg var tvifvelsutan en af de mest egendom»
liga skådespelare värt land ägt. Många voro de som sökte
imitera honom, och mången lyckades att ganska illusoriskt efter»
likna hans originella sätt att tala, med dess ofta onaturliga
och omotiverade tonfall. Det blef dock aldrig annat än en
karikcring, något som väl också var meningen. Detta skedde
dock mindre på scenen — annat än möjligen i någon s. k.
»revy» — utan egentligen i enskilda samkväm.
August Lindberg var en utmärkt instruktör, men som sådan
mycket originell, och om hans vana att därvid alltid tala i
liknelser finnas många historier. Såsom ett exempel på hans
egendomliga sätt att vid sådana tillfällen uttrycka sig må an»
föras följande. Under den tid han var operaregissör repete»
rades en dag »Nürnbergerdockan», där, som bekant, mycken
taldialog förekommer. Donatan spelades af Max Strandberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
