Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
KUNGL. TEATRARNE
sedan Uppsalatiden, och han blef snart en mycket använd och
synnerligen omtyckt skådespelare, som räknades till den kung»
liga scenens mera framstående yngre förmågor inom komedien.
Efter hand kommo äfven allvarligare roller på hans lott, och
som karaktärsskådcspelare skapade han sig slutligen ett namn
som en scenisk konstnär af hög rang. Under de mer än fyr»
tio år han verkat vid scenen har han utfört omkring 400 större
och mindre roller. Bland dem i hvilka han gjort sig mest be»
märkt kunna antecknas: Henri Duval i »Duvals skilsmessa»,
som torde höra till det mest uppsluppna på farsens område
han åstadkommit. Malvolio i »Trettondagsafton», »en rang*
prestation tillhörande det bästa af nutida skådespelarekonst»,
Arv i »Henrik och Pernille», Figaro i Beaumarchais’ »Barbera*
ren i Sevilla», titelrollen i »Revisorn», Grefve Arcieri i »Stulen
lycka», Scapin i »Scapins skälmstycken». Narren i »Kung Lear»
(vid Rossis gästspel 1885), Don Cesar de Bazano i »Ruy Bias»,
Byråchefen i »Kronans kaka», en dråplig figur, för hvilken den
yttre apparitionen af ett gammalt kändt Stockholmsoriginal
hade fått tjäna som förebild, Lefebvre i »Madame Sans»Géne».
Bydomaren Adam i »Den sönderslagna krukan», Gubben Winkler
i »Guld och gröna skogar», Straforel i »Romantik», titelrollen
i »Rabagas», Mascarille i »De löjliga preciöserna», en verklig
mönsterprestation, Grefve Skytt i »Gurli», Narren i »Kung
Kristian II», Läroverksadjunkten Möller i »Första fiolen», Cyrano
De Bergerac, den roll som med skäl kan räknas till hans mest
betydande och för hvilken han fick det varmaste erkännande,
Snickare Engstrand i »Gengångare», en af hans yppersta och
mest uppmärksammade skapelser, Ramon i »Omöjligast af allt».
Benedict i »Mycket väsen för ingenting», Dusterer i »Samvetets
mask». Sir Ralph Bloomfield Bonington i »Doktorns dilemma»,
den londonske försupne droskkusken Alfred Doolittle i »Pyg»
malion», »en prestation af allra första rang», samt slutligen
hans Orgon i »Tartuffe», som var »mönstergill i alla afseenden
och spelades i ett strålande godt humör med en rikedom af
dråpliga detaljer».
Men det är icke blott som skådespelare Nils Personne verkat
— äfven som regissör, som lärare och som öfversättare har
han gjort en stor insats på den dramatiska konstens område.
Spclåren 1885—1892 fungerade han som regissör vid den dra»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
