Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Kl/NGL. TEATRARNE
offentligt. Pä det sättet blef den unga markisinnan åter skåde»
spelerska, och den unga markisen såg alls icke med missnöje
de guldhögar, som hopade sig mellan lagrarna, så mycket
mera som hans maka äfven inom privatlifvet var högt upp»
buren i de högadliga kretsarna. Oroligheterna i Rom vid denna
tid hindrade henne likväl från att regelbundet utöfva sin
konst förr än år 1850, då hon tog anställning vid teatern i
Turin. Där spelade hon under den närmaste tiden några
månader hvarje år, men väckte föröfrigt i hela Italien stormande
bifall. Det var dock ej i sitt fädernesland hon skulle få sitt
väldsrykte — det fick hon först sedan hon år 1855 uppträdt i
Paris, hvarefter det växte med stor hastighet. Rachel hade
dittills ansetts som samtidens största skådespelerska. Nu gjorde
Ristori henne den äran stridig, ja flera af de förnämsta konst»
domarne ställde Ristori öfver hennes stora medtäflerska. Man
fann Ristori mera mänsklig och mera sann än den stora franska
tragediennen.
Efter de oerhörda triumfer hon skördat i Paris for hon
omkring och gaf gästspel i större delen af Europa samt i
Nord» och Syd«Amerika. Först år 1879 hann hon på sitt
triumftåg till Sverige. Här uppträdde hon sju gånger i ok»
tober nämnda år på Kungl. Stora Teatern som Medea, Maria
Stuarda, Maria Antonietta och Elisabetta. regina d’Inghilterra
samt som Lady Macbetto i sömngångarscenen i »Macbetto».
I alla dessa uppgifter firade hon triumfer; särskildt väckte
hennes spel som den hänsynslösa och härsklystna drottning
Elisabet den mest stormande hänförelse, som kulminerade i
femte aktens dödsscen, hvilken hon utförde på ett öfverväl»
digande realistiskt sätt; aldrig torde den sceniska konsten
kunna framvisa ett moment af mera storslagen och gripande
verkan än Ristoris framställning af den ännu i dödskampen
om sin makt måna drottningen. Vid hennes sista uppträdande
under detta gästspel, hvarvid hon utförde nämnda roll, blef
hon af konung Oscar dekorerad med medaljen »Litteris et
artibus» i briljanter. Följande år i oktober kom hon åter till
Stockholm och uppträdde då sex gånger på Kungl. Stora
Teatern som Elisabetta, Lady Macbetto, Giuditta, Maria Stuarda
och Medea, och hon rönte äfven denna gång det mest
entusiastiska mottagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
