Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Kl/NGL. TEATRARNE
Född i Stockholm den 4 okt. 1854. (Föräldrarna voro sån»
garen Olof Strandberg och operasångerskan fru Charlotta
Strandberg, född Linderoth). Alltifrån ungdomen fick Max
Strandbergs uppfostran en musikalisk prägel. Vid 16 års
ålder blef han antagen till elev vid musikkonservatoriet och
fick där tillfälle att tillägna sig en synnerligt stor mångsidighet
i tonkonstens olika grenar. Från musikkonservatoriet öfver»
gick han till operascenen och debuterade på Kungl. Stora
Teatern den 16 maj 1877 som Max i »Friskytten», den 12 okt.
s. å. som Lyonel i »Martha» och den 21 nov. som Fenton i
»Muntra fruarna». Efter att därpå från den 1 jan. 1878
under ett och ett halft år ha varit elev vid Kungl. Teatrarnes
elevskola erhöll han 1881 aktörskontrakt, men kvarstod endast
ett spelår vid operascenen för att hösten 1882 taga anställning
hos Josephson och Holmquist vid Nya Teatern, men stannade
ej heller vid denna scen mer än ett spelår. Han hade kanske
märkt att scenen ej var hans rätta verksamhetsfält, ty han tog
därefter anställning som kapellmästare vid Södra Teatern.
Få denna post kvarstod han ett par år och dokumenterade sig
som en skicklig dirigent. Undantagsvis uppträdde han dock
under denna tid på scenen i en roll, nämligen som Phumling
i Lecocqs operett »Theblomma» (4 okt. 1884), hvari han gjorde
mycken lycka och nästan kom publiken att glömma den fenome»
nale falsettsångaren August Brundin, som hade kreerat rollen
på Djurgårdsteatern den 17 maj 1869.
Hösten 1885 gick Max Strandberg tillbaka till den kungliga
teaterinstitutionen, men denna gång som violoncellist i hof»
kapellet. På denna plats verkade han under spelåren 1885—
1887, hvarefter han återgick till scenen och tog engagement
som operasångare från hösten 1887 och kvarstod i denna
egenskap till 1916, hvarefter han uteslutande ägnade sig åt
sin kormästarebefattning, som han innehaft sedan 1892.
Max Strandberg ägde till sitt förfogande en vacker och
ganska hög tenor med smekande och klangfull timbre, och
äfven om man skulle kunnat önska att hos honom se ett lif»
ligare och bättre spel, så kunde man knappast få höra en
vackrare, renare och mera sant musikalisk sång. Bland hans
roller må nämnas Tamino i »Trollflöjten», Don Octavio i »Don
Juan», Almariva i »Barberaren i Sevilla». Faust, Romeo, Don
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
