- Project Runeberg -  Undrens verld. Illustrerad framställning af underbara företeelser och förhållanden i naturen och menniskoverlden /
65-66

(1884) [MARC] Author: Karl Fredrik Kruhs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bord. Den besynnerliga båten liade hyarken
segel eller åror eller skorsten eller ångpanna;
befälhafvaren satt, orörlig som det tycktes, i
aktern och ledde manövrerna. Det var
maskinfabrikanten Trouvé, ‘som sjelf profvade en
af honom för båtfärd apterad dynamo-maskin,
satt i rörelse genom den elektriska strömmen
från ett kalium-bikromat batteri.

En likadan båt fick man sedan skåda på
utställningen i Paris, der den plöjde sina fåror
i utställningspalatsets stora centralbassäng, i
hvars midt den stora modellen till ett
elektriskt fyrton var uppstäld. Motorn var
placerad längst akterut öfver styret och
meddelade sin rörelse genom snöre och remskifva
till propelleraxeln. Samma kablar, som
rig-tade rodret, framledde äfven strömmen från
det närmare båtens midt förlagda, af tolf
elementer bestående batteriet. Båten hade en
längd af 51/2 meter.

I London lät »The electrical power storage
Company» år 1882 bygga en 7,5 meter lång
båt, som på Thames framdrefs med
akkumu-latorer. Strömmen fördelades till två
dynamo-maskiner, en på hvardera sidan om
propelleraxeln, anordnade så, att en kunde
frånkopp-las och låta båten gå med half kraft. Med
tio passagerare gick båten med en fart af
omkring 17 kilometer i timmen. En samma
kompani tillhörig, 12 meter lång båt för fyrtio

personer gjorde under utställningen i Wien
1883 flera färder på Donaukanalen.

För varutransporter vid några industriela
verk har den elektriska drifkraften äfvenledes
redan börjat användas.

Den sista härtill hörande afbildningen
visar en trehjulig velociped (tricykel), som
befriar åkaren från det obehagliga trampandet
med benen, när han vill färdas på dylikt
fordon. Ayrtons och Perrys elektriska tricykel,
antagligen den första i sitt slag, drifves med
ett batteri af Faure- eller
Sellon-Volckmar-celler, uppliängdt under axeln och bakstöttan.
En liten under sits-platformen befintlig
elek-trodynamisk maskin, som sättes i gång genom
batteriet, liar på sin axel ett litet drifhjul,
som ingriper i det stora kugghjulet vid sidan
af tricykelns venstra hjul, hvilket senare
sålunda ombesörjer framfärden. Batteriet lem*
nar tillika lyse till två glödlampor, en på
hvardera sidan om åkaren, hvilka icke blott göra
vanliga vagnslyktors tjenst utan äfven belysa
en ammeter och en voltmeter, som utvisa,
strömstyrkan och elektromotoriska kraften,
hvar-igenom åkaren kan bedöma det kraftbelopp,
som åtgår för skjutsen. Inrättningen närmast
till venster om sitsen är en kommutator,
hvar-igenom den elektriska strömmen kan efter
behag modereras eller alldeles af brytas.

Sjelflysande växter och djur.

T innés dotter säges först hafva gjort den
iakt-^ tagelsen, att blomblad hos krasse och
andra bjert orangefärgade blommor under mörka,
klara och varma sommarqvällar utstråla ett
slags elektriskt, blixtlikt skimmer. Samma
företeelse har sedan äfven iakttagits af andra
men torde endast bero på synvilla eller på
någon retning, som hos ögonen förorsakats af
dylika blads lysande, eldröda färg. Flera
iakttagare erkänna nemligen, att ljusskimret
upphör, så snart det förment lysande föremålet
betraktas mera noga och uppmärksamt. Goethe
berättar att han sent på aftonen den 19 Juni
1799, då skymningen höll på att öfvergå till
klar natt, spatserade med en vän i en
träd-gård, hvarest båda sågo någonting »flammlikt»

på några vallmostånds röda blommor. De stälde
sig då midt framför växterna och betraktade
dem noga men kunde icke märka någonting
ovanligt. Slutligen lyckades de att medan de
gingo- fram och tillbaka, sneglande åt
blommorna från sidan, upprepa synföreteelsen så
ofta de ville. Han förklarar det »skenbara
blixtrandet» såsom en fysiologisk irrbild,
föranledd genom den blågröna komplementfärgen.

Helt annorlunda ar förhållandet med
växt-verldens bekanta parasiter svamparne, bland
hvilka finnas flera arter, som verkligen utstråla
ett eget ljus. Gardner berättar i en
reseskildring från Brasilien, att han en mörk natt i
början af December, då han promenerade på
gatorna i Villa de Natividade, såg några gos-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/khundverld/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free