Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjd resa sig i felfria proportioner och
majestätisk skönhet, huru omstämda blifva då
icke betraktarens känslor! Bayard Taylor
säger: jag känner ingenting bland den gamla
konstens alla lemningar så vackert som dessa
sex pelare, med undantag måhända af
pelarraden i Tebes Memnonium, som dock har
mycket smärre proportioner. Från hvarje
ståndpunkt och i hvarje belysning synas de lika
fullkomliga.
Af »ruinkullens» två tempelruiner utbreder
sig det Stora templets qvarlefva öfver en yta
af nära 300 meter i öster och vester samt
nära hälften så mycket i rigtning norrut och
söderut. Bet mindre »Soltemplet» eller
Ju-piterstemplet är vida bättre bibehållet men
utgör endast ett litet sjelfständigt bihang i
platformens sydvestra hörn. Man har funnit
antydt genom en inskrift, att det Stora
templet blifvit af Antoninus Pius helgadt åt
Solstadens alla gudar, och den mindre helgedomen
(Soltemplet) har derföre antagligen varit
in-vigdt åt Jupiter-Baal.
Endast spridda och illa medfarna
lemningar återstå af det Stora templet. En i östra
änden förlagd portik, hvars pelarfötter qvarstå,
utgjorde tempelingängen, hvarifrån man
inträdde i en sexkantig förgård med pelarprydda
kapeller (exedrer). En tredubbel portal ledde
från förgården till en betydligt större (135 m.
X 113 m.) med kapeller och pelarrader kring
väggarne försedd tempelgård, och till dennas
vestra sida anslöt sig det egentliga fordom
verldsberömda templet, hvaraf endast finnes i
behåll sex af peristylens pelare: finpolerade,
af blekgul sten huggna kolonner, som i
upp-rät ställning bära spillrorna af den tillhörande
arkitraven. Dessa nitton meter höga
korintiska kolonner äro hopsatta af två eller tre
block, som utan hjelp af cement eller
murbruk fogats tillhopa så underbart noga, att
beröringslinierna icke kunna upptäckas.
Femtioåtta dylika kolonner bildade fordom
peri-stylen och qvarligga till en del ännu stympade
bland gruset samt i öppningen mellan temp-r
lets underbyggnad och den omgifvande yttre
muren.
Omkring femtio meter i sydöst från de
sex kolonnerna reser sig på en särskild
underbyggnad Soltemplet, hvars murar jemte delar
af peristylen och portiken äro skäligen väl
bibehållna. Dess underbaraste del är för
närvarande portalen, hvars sidoposter äro väldiga
rikt sirade monoliter. Det af tre
jettestora-qvadrar bildade öfverstyckets mellersta block
är lossnadt och hänger fritt ned med större
delen af begge sidorna, men ännu i sin
förstöring är denna portal ett konstverk, som
med hänsyn till de ytterst fint arbetade
detaljerna, vitnande om den sällsyntaste
konstskicklighet, sannolikt saknar like och måhända
tillika är den väldigaste af alla kända portaler
i hela verlden.
Det Stora templets peristyl reser sig från
en underbyggnad af omkring femton meters
höjd öfver den omgifvande marken, och denna
undervåning omgifves på nQrra sidan af en
yttre mur af tre meters tjocklek hopsatt af’
stenar, som hålla 91/2 meter i längd. Dessa
väldiga stenblock äro emellertid små i
jem-förelse med stenarne i den mur, som utgör
tempelgrundens afslutning i vester: traktens
invånare hålla före, att djefvulen sjelf varit
den byggmästare, som hopfogat muren, och
Lamartine förklarar sig benägen att tro, att
dess »gigantiska stenar antingen hithvälfts af’
dessa första menniskostammar, som alla
urgamla traditioner kalla jättar, eller af
antedi-luvianska menniskor». Af dessa stenar hålla
tre stycken, som ligga upplyftade sex meter
öfver markens nivå, hvar för sig omkring tjugu
meter i längd och fyra meter i bredd. De
andra äro något mindre, men det har
upp-gifvits, att alla blocken äro i medeltal
18-meter långa, 4 meter breda och 4 meter tjocka.
De marmorblock, hvarmed
tempelanläggningen uppbygdes, hemtades från de i
närheten varande stenbrotten, hvarest ännu på
ett ställe vid vägen till Baalbek en sten
qvar-ligger, som håller 21 meter i längd, omkring
4 meter i bredd och nära 41/2 meter i höjd.
Dess vigt kan följaktligen uppskattas till minst
1,100 tonn och det skulle behöfvas 6,000
men-niskors förenade krafter för att släpa en
sådan sten från dess plats.
Byggnadsstenarne i Baalbek äro i sjelfva
verket de största, som någonsin flyttats med
menniskohraft. Huru de kunnat infogas
såväl på sina platser är ännu i närvarande stund
en olöslig gåta. Ett sådant arbete skulle vara
en omöjlighet i vår moderna ingeniörstid.
Samma svårighet möter oss nog till en del.
med hänsyn till många af de ofantliga
stenarne i andra forntida byggnadsverk, men i
det här föreliggande fallet gäckas alla våra
gissningar om de mekaniska hjelpmedel, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
