Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och efter flera års förlopp, kräfver endast
tillgång på mekanisk färdighet och ett abnormt
inrättadt minne; men att ackompagnera till
musik, som aldrig hörts eller setts, innebär i
sjelfva verket förmågan att skapa. Men
sådana försök, som Tom gjort att komponera
musik for oflentligheten, gifva icke något stöd
åt en slutsats i sådant hänseende. De äro
endast några- få lätta marscher, galopper etc.,
enkla och uttrycksfulla visserligen, men med
lätt upptäckbara spår af ihågkomna harmonier,
vidt skilda från hans sällsamma, nyckfulla
improvisationer i hvardagslag. Man skulle
tro att blotta försöket att åt denna mystiska
förmåga gifva en kroppslig tillvaro för den.
yttre verlden gjort hans idiotiska natur
förstockad och urståndsatt att yppa sin ljufva
blyghet. Och detta är icke det enda hinder,
som betränger och kufvar stackars Toms ande.
Efter hvarje långvarigare ansträngning af det
slag, som antydts, svigtar hela. hans
kroppsbyggnad och en fullkomlig hjernutmattning
följer, beledsagad af epileptisk kramp». Det
berättas att Tom under flera dagar var
utmattad och sjuk efter den ofvan nämda
konserten i Washington.
Blinde Tom fördes slutligen till England,
der han i början på 1860-talet spelade inför
fullproppade auditorier i S:t James’ Hall i
London och uppväckte samma förvåning hos
verldsstadens många finbildade musici som förut
i Nordamerikas sydstater.
En och annan gång var Tom trilsken och
vägrade spela; man måste då smeka och kela
med honom, innan han tog plats vid pianot.
Han var alltid sjelf den förste, som
applåderade, och hans gälla idiotiska skratt »yah!
yah! yah!» röjde tydligt en tanklös själ. Vid
ett konsert-tillfälle hade en afundsjuk
musik-idkare yttrat stort misstroende mot den dumme
negergossens musikaliska begåfning och yrkade
enträget att Tom skulle spela jemte honom
ett tonstycke af hans tillverkning. Gossen hade
förut ansträngts mycket under loppet af den
redan slutade konserten och såg slö och trött
ut. Hans vårdare, Oliver, vägrade efterkomma
yrkandet; det skulle, sade han, vara en
grymhet. Musikidkaren anmärkte försmädligt att
Oliver lika väl som han visste, att Tom skulle
stå med skammen, om han pröfvades med ett
stycke, som det var absolut omöjligt att
»uu-’derbarnet» kunnat höra förut. Oliver tillät
då, att försöket gjordes, ehuru flera åhörare
protesterade deremot. Tom satte sig jemte
plågoanden vid instrumentet, hans hufvud
rullade nervöst från ena sidan till den andra,
men. han anslog begynnelsetakten och utförde
sedan triumferande ackompagnementet från
första tonen till den sista. Han sprang
der-efter upp och fortsatte med att spela stycket
i diskanten med vida större styrka och glans,
än dess kompositör vetat visa, skrikande med
jublande glädje, då han anslog sista strängen,
»urn’s got him, massa! urn’s got him!»
Åhö-rarne reste sig under stor rörelse och
uppmuntrade honom hjertligt, under det Toms
röst blef allt mera högljudd. Det dröjde en
timme, innan det stackars negerbarnets
hysteriska känslosvallning hann lägga sig.
Toms slutliga öden äro icke bekanta.
Amerikanska
T\et var icke länge sedan, då bergolja var
en kuriositet, qm hvilken man visste, att
den framqvälde ur jorden på vissa trakter, i
synnerhet vid Kaspiska hafvet, samt att den
matade de eviga flammorna vid Baku och
andra för eldsdyrkarne eller parserne heliga
platser.
Den kaliforniska »guldfebern» under åren
1848—1852 efterföljdes i de Förenade
staterna af en smygande »oljefeber», som doek icke
kom till öppet utbrott förr än efter den 26
b ergolj e ve r k.
Augusti 1859. En energisk man, öfverste Drake,
hade börjat borra i jorden efter olja, liksom
man förut borrat ärtesiska brunnar för att få
vatten, och hans arbetare höllo på ett helt år,
under de kringboendes åtlöje, att oupphörligt
borra förgäfves, då ändtligen nämda dag olja
framströmmade ur borrhålet så rikligt, att
aderton hundra liter derefter erhöllos dagligen
under flere månaders tid. Efter denna
framgång påbörjades andra oljeborrningar i tusental i
Pennsylvaniens jord; i Venango County, hvarest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
