Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kiselsvampar finnas åtskilliga arter, livilkas
byggnader genom eleganta yttre former och
skönheten hos den inre anordningen kunde
täfla med många verkliga konstverk.
Motstående helsidsbild visar två sådana byggnader.
Den till venster tillhör slägtet Euplectella eller
Venus-blomkorg-svampen, hvilken lefver vid
Filippinerna. Den förtjenar i sanning ett
poetiskt namn. »Svampen är sammansatt af en
ofantlig mängd små kiselnålar, ’fogade tillhopa
till ett ytterst
prydligt och
formfullän-dadt nätverk. De
små kiselnålarne ligga
förenade till
sexstrå-liga stjernor eller
andra nätta former, såsom
spetsar, stafvar och
uddar, och maskorra
i deras nätverk liafva
mångfaldigt
omvex-lande flersidiga
skap-nader. Så länge
»blomkorgen» är ung
är dess stomme
böjlig, men i mån som
åldern tilltager,
förökas kiselafsättnin-garne och göra det
hela slutligen styft
öch bräckligt.
Upptill slutar korgen med
en öppning, som
täckes af ett
nätverks-lock, och nedtill se
vi en knippa af
ki-seltrådar, sittande som
ett skägg vid korgen
och fästande
densamma i hafsbottnens
gyttja.
Ett annat nära nog lika präktigt under af
svampbygnad är den bredvid stående
AIcyon-cettum, som för öfrigt är nära beslägtad med
V enusblomkorgen.
Från kiselsvamparne skilja sig
kalksvam-parne derigenom, att deras byggnader bestå
helt och hållet af kalk; de utgöra en
framstående grupp, som är en af de bäst kända i
hela svampdjursfamiljen. Kalkstommen är här
sammansatt af idel små vackra kalkfigurer,
som. sedda under mikroskopet visa för det
mesta trestråliga, någon gång fyrstråliga stjer-
nor och för öfrigt nålar eller stafvar af
allehanda slag.
Från »svamparne» eller de byggnader, som
svampdjuren uppföra och hvilka äro dels
hornsvampar, dels kiselsvampar och dels
kalksvampar, öfvergå vi nu till det s. k. »svampköttet»,
hvarmed menas det lefvande, ägghvitlika gel£,
som bekläder svamparne och utgör svampens
personlighet, om vi så få säga. Detta består
af samma slag protoplasmci eller urslem, som
är närvarande
allestädes, hvarest lif
dväljes. Om vi taga
en sötvattensvamp, en
Spongillci, från någon
af de bäckar eller
dammar, i hvilka
sådana lefva, så finna
vi deruti ett slammigt
ämne, hvilket ensamt
för sig utför alla de
förrättningar, som
känneteckna
djurlif-vet på den låga
ståndpunkt, hvarpå
svamparne befinna sig. Det
bekläder svampens
ut-sidpr och kantar de
gångar, som öfverallt
genomlöpa
svampskelettet. Lägger man
ett stycke svampkött
från någon svampart
under mikroskopet, så
finner man detsamma
alltid på ett bestämdt
sätt anordnadt. Det
består af små
proto-plasmamassor, hvilka
alla för sig hafva ett
slags individualitet,
tydligt skild från grannarnes, ehuru de befinna
sig mer och mindre innerligt mängda med
hvarandra. Hos de aldra flesta svampar,
kanske hos alla, kunna vi dock särskilja individer
af tvenne olika slag, nemligen dels
slemklumpar, hvilka ständigt ändra skapnad, ungefär
som de smådjur, som kallas amoeber, dels
andra varelser, försedda med besynnerlig hals
och ett pisksnärtlikt bihang eller flimmerhår,
hvilket är i ständig rörelse. En »svamp» är
alltid tillhållet för en hel mängd djur, en
djurkoloni eller kanske en kolonigrupp, hvars
Uriga svampdjur.
2. Halisarca lobularis. 1. Verongia rosea.
4. Sycandra raphanus. 3. Isodyctia rosea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
