- Project Runeberg -  Undrens verld. Illustrerad framställning af underbara företeelser och förhållanden i naturen och menniskoverlden /
167-168

(1884) [MARC] Author: Karl Fredrik Kruhs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åttonde qvällen, då en beundrande åhörarskara
väntade på underverket, förblef Rubini stum.
Han öppnade munnen, sträckte ut armarne
ocli forsökte få ljud; auditoriet applåderade
och uppmuntrade honom med all magt, men
den halsstarriga tonén ville omöjligt låta höra
sig. Sångaren gjorde då en sista ansträngning
och besegrade lyckligt hindret genom sina
omfångsrika lungors kraft: det märkvärdiga
B-moll ljudet dallrade med glansfull styrka i
salongen. Rubini fortsatte scenen, ehuru han
kände, att någonting kommit i olag och
plågade honom. Den vunna triumfen tystade
plågorna. Men när lian slutat, uppsökte han
teaterns läkare, som undersökte honom och
fann att ena nyckelbenet var sönderbrutet.
Med iakttagande af mycken försigtighet kunde
sångaren dock uppträda och utföra sina
såug-roler äfven efter olycksfallet så väl, att helt
få af åhörarne kommo under fund med de
plågor han utstått för att behaga dem.

Den beryktade franske bassångaren
Ché-ron kunde krossa ett tunt dricksglas i smulor

genom att deruti framsjunga den grundton,
som glaset afgaf. Ryske bassångaren Ivanoff
berättas också hafva utfört samma konsttycke.

Skarpa kanonskott och åskskrällar hafva
mången gång vållat luftskakningar, söm
kull-störtat byggnader och ådragit både menniskor
och djur allvarsamma skador, till och med
stundom döden. När freden i Rijswijk år
1697 afslutades, upplöstes två
kavalleriregementen, livilka stäldes på linie för att afskjuta
sina. salvor. Midt emot liniens midt var en
slagtarbod, livarest en stor och stark hund låg
sofvande. När den första salvan dundrade,
rusade hunden häftigt upp och sprang in i ett
inre rum, der han gömde sig under en säng.
När andra salvan affyrades, störtade han fram
igen, sprang upprepade gånger omkring
rummet’ och skälfde våldsamt, synbarligen lidande
stora plågor. När den tredje salvan hördes,
gjorde han några våldsamma språng, livaréfter
han plötsligt nedföll död, frustande ut blod
genom munnen och näsborrarne.

Tatuering.

fPatuering är en efter ett polynesiskt ord
bil-dad benämning på konsten att försköna
menniskohuden genom att på tjenligt sätt så
misshandla densamma, att varaktiga märken
uppkomma, livilka sorgfälligt utarbetas i
prydliga former, allt efter konstnärens tycke och
smak. Misshandlingen kan ske genom stygn
eller skåror eller bränningar, som efterlemna
tydliga ärr, eller genom indrifning af lämpliga
färgämnen under öfverhuden. Man har velat
påstå, att den besynnerliga plägseden skulle
vara en qvarlefva från menniskoslägtets
ursprungliga vildlietstillstånd, och visst är att
denna gren af de sköna konsterna står i sin
högsta blomstring hos åtskilliga vilda
folkstammar, eliuru den undantagsvis j em väl
förekommer hos bildade samhällen och i det fallet
företrädesvis utöfvas af vanartiga skolpiltar,
sjömän, militärer och straffångar. Kanhända
har tatueringen sitt ursprung i den konstlösare
vana att kolorera kroppsytan, som från äldsta
tider tyckes varit rådande hos nästan alla folk
och mångenstädes i större eller mindre grad

qvarlefver förädlad i bruket af smink och
puder. I alla händelser är den icke annat än
ett uttryck i sitt slag af det hos hvarje
men-niskosjäl inneboende begäret att på bästa sätt
pryda den kroppshydda, hvilken hon fått till
hemvist.

Tatueringens betydelse är i kort
sammandrag ungefär densamma som klädernas,
smyckenas, medaljernas och ordensstjernornas. En
lång skråma,, som genom tatuering anbringats
på länden, tillkännagifver i flera trakter af
Afrika, att innehafvaren af detta afundsvärda
utmärkelsetecken förhållit sig tappert i krig.
Hos åtskilliga australiska stammar brukar man
tatuera huden med nya prydnader vid hvarje
mera betydelsefull tilldragelse i den enskildes
lif, och flerstädes tyckes tatueringen
understundom hafva sin närmaste motsvarighet i
bruket af ordensstjernor såsom kännetecken på
förtjenstfulle män. På Nya Zeeland skulle en
Maoriqvinna betraktas med stor missaktning,
om hon icke vore tatuerad, åtminstone på
munnen. Hawajierne tatuerade sig för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/khundverld/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free