Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djur dogo ögonblickligen, då strömmen från
apparaten leddes igenom dem; deremot visade
åtskilliga andra djur en märkvärdig
motståndskraft mot strömmens skadliga verkningar. Man
har flera gånger föreslagit att slagta djur på
dylikt sätt, men ett sådant tillvägagående skulle
likväl af flera skäl sannolikt blifva allt för
opraktiskt.
S:t G otth ar d-b an an.
"VTär jernvägarne för omkring femtio år sedan
’ först började byggas, voro de finansiela
svårigheter, som hindrade det nya
samfärds-medlets införande, jemförelsevis föga betydande;
deremot dröjde det mycket länge, innan vissa
tekniska hinder för anläggningarne kunde
öfver-vinnas. Nu för tiden finnas deremot knappast
andra hinder än bristande penningkapital. De
höga bergmassor, som med sina starka
stigningar och trånga, slingrande dalklyftor länge
rest sig såsom skiljemurar, otillgängliga för de
frustande lokomotiven, hafva efter hand gifvit
vika för ingeniörskonstens segrande kraft. I
Europa hade redan jernvägen öfver Semmering
närmat Österrikes hjerttrakt till Adriatiska
liafvet, Brennerbanan lättat samfärdseln mellan
Bayern och Tyrolen och Mont-Cenisbanan
förenat Frankrike med Piemont och Genova,
innan det senaste och mest storartade bland de^
tekniska mästerverken af detta slag, nemligen
S:t Gotthardbanan, kom till stånd.
Efter föregående långa underhandlingar
mellan de för anläggningen närmast
intresserade staterna, Schweiz och Italien, afslöts
mellan båda parterna den 15 Oktober 1869 ett
fördrag, som två år senare biträddes af
Tyskland och som faststälde planen till företaget,
hvars glanspunkt var linien Göschenen—Airolo
d. v. s. den femton kilometer långa tunneln
genom Alpernas väldiga centralmassiv.
Arv-läggningskapitalet för hela den 246 kilometer
långa banan, som skulle förena
Yierwaldstätter-sjön med Lago Maggiore samt utskicka en
grenbana till Como-sjön, beräknades
urspung-ligen till 187 millioner francs men måste
sedermera förslagsvis höjas till 227 millioner francs,
hvartill Tyskland, Schweiz och Italien skulle
bidraga med tillsammans 113 millioner; det
öfriga kapitalet skulle åstadkommas genom
obligationer och aktieteckning af enskilda.
Från Göschenen i Schweiz till Airolo i
Italien reste man sedan gammalt på släda hela
året utom i månaderna Juli—September. Det
var en farlig och svår resa, som tog fem eller
sex timmars tid; passhöjden låg icke mindre
än 2114 meter öfver hafvet. I stället för
denna bugtade och slingriga, tretiosex kilometer
långa väg öfver höjderna, skulle nujernbanan
framdragas i rak linie tvärt genom
bergmassan och nästan horisontelt på en kilometers
djup under den nämda passhöjden, men 1 1/2
till 2 kilometer under klipphöjderna rätt öfver
banans plan.
Denna underjordiska jätteväg påbörjades
den 13 September 1872 vid Airolo och den
9 December samma år vid Göschenen. Den
erfarenhet, som föiut inhemtats vid
utspräng-ningen af den tolf kilometer långa
Mont-Cenis-tunneln, hvilken invigdes hösten 1871, var väl
behöflig vid det arbete, som här förestod. Louis
Favre hade åtagit sig utförandet af S:t
Gott-hard-tunneln för en betingad summa af femtio
millioner francs.
De egentliga sprängningsarbetena i
tunneln föregingos naturligtvis af noggranna
mätningar ocli beräkningar i och för
tunnellialf-vornas rigtning och sammanstötning i bergets
inre. I Göschenen måste man utspränga en
särskild stoll rätt emot tunnelmynningen för
att derifrån med ljus visera i tunneln och
kontrollera sprängningens rigtning, och vid
Airolo, hvarest tunneln utmynnar i en kurva,
måste för samma ändamål en sidotunnel
in-drifvas i den raka tunnelliniens fortsättning.
Sprängningsarbetena bedrefvos under första
tiden för hand.
Borrmaskinerna trädde i verksamhet i April
1873 och drefvos med komprimerad luft.
Framför mynningarne* uppsattes kolossala
luftreservoarer, i hvilka luften medelst vattenkraft (från
Beuss vid Göschen, från Tremola vid Airolo)
sammanpressades till mindre än tjugondedelen
af sin ursprungliga volym. Den
sammanpressade luften leddes i rör till arbetsplatsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
