Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hop sten spillror med förfärligt brak in i
Gö-sehenen-tunneln. Allmän flykt: man befarade
någon olycka. Snart repade dock arbetarné
modet och närmade sig klippväggen. % Der
syntes en borr framsticka. Hvar och en ville
beröra den, men den var glödande het.
Väggen var genomborrad från Airolo-sidan. Man
ropade hvarandra genom hålet och bjöd
hvarandra på cigarrer.
Följande dagen, den 29 Februari, var på
en gång söndag och »skottdag». Tidigt på
morgonen satte sig bantåg, drifna af
komprimerad luft, i rörelse från båda
tunnelmyn-ningarne samt ankommo med direktörer,
in-geniörer, delegerade och korrespondenter nästan
i samma ögonblick till den ännu 8.3
metertjocka skiljeväggen mellan det underjordiska
Schweiz och Italien. Airoleserne började den
sista borrningen. Borrmaskinen pustade och
susade och darrade och borrstången skälfde och
klappade för sista gången, liksom vansinnig,
på den envisa graniten. Slutligen var ett
nytt hål öppnadt, maskinen drog sig tillbaka
och laddningen verkstäldes. Snart brakade
flera skott, hvilka tycktes skaka klipporna i
deras grundvalar. Röken skingrade sig och
alla trängde till breschen. En man kröp
genom öppningen: det var direktör Bossi, som
föll kring halsen på sin kollega från
Gösche-nen, direktör Stockalper. Ingeniörer och
arbetare kröpo efter: allmän uppståndelse,
glädje-gråt, skrik och jubel! Derefter inträdde en
stunds tystnad. Tunnelinspektor KTauffmann
tackade med darrande stämma samtliga
vederbörande för deras offervillighet, flit och
ihärdighet i arbetet.
Midt i den allmänna glädjen smög sig
icke desto mindre en stämning af svårmod, i
synnerhet då Kauffman erinrade om Louis
Favre, som åtta månader förut förlorats. Som
en general bland sina soldater hade han fallit
i tunneln den 19 Juli 1879; ett slaganfall
slutade hans lif.
Innan tunneln kunde befaras, återstodo
ännu många utvidgningsarbeten, men redan den
21 December 1880 voro dessa så framskridna,
att posten kunde föras under i stället för
öf-ver berget. Först i Maj 1882 kunde
emellertid hela bananläggningen från Immensee till
Como upplåtas för allmän trafik.
För att nu i störs’ta hast göra en färd
öfver banan, kunna vi tidigt på förmiddagen
lemna Immensee. Början är särdeles lofvande.
Under Rigis bergbranter och med Zug-sjön
till venster om vägen komma vi till Arth,
hvarest den första 200 meter långa tunneln
passeras. Derefter möta ytterligare nio
tun-lar, af hvilka den längsta är 1.9 kilometer,
under färden till Fltielen vid
Vierwaldstätter-sjöns södra spets. Genom Reuss-dalen går
banan härifrån tunnelfri till Silenen och ännu
ett stycke på köpet, men derefter taga de
verkliga byggnadsundren sin början. Från
alla håll trängas de väldiga bergmassorna
tillhopa och den ena tunneln aflöser den andra.
På en hög bro går banan vid Amsteg öfver
Maderaner-klyftan, derefter genom en tunnel
och sedermera öfver Reuss på en storartad
gallerbro vid Intschi samt vidare genom flera
tunlar och under galerier, uppförda till skydd
mot laviner och bergskred, fram till
stationerna Gurtnellen och Pfäflensprung. Här har
ingeniörskonsten firat verkliga triumfer i
öfver-vinnandet af stigningar. För att få bättre
lutningar än den naturliga 1.20 har man
nödgats förlänga linien Pfäflensprung—Göschenen
från 6.7 till 14.7 kilometer genom tre
åter-vändstunlar, af hvilka den första är
spiralfor-mig och 1.48 kilometer lång. Efter några
minuters färd i bergets mörker kommer tåget
fram igen på samma dalställe, ehuru något
högre upp och passerar ofvan jord en punkt
midt uppom ett förut passeradt ställe i
tunneln. Detsamma upprepas ett stycke längre
söderut, der en bro leder banan öfver
Mayen-Reuss. Blickar man uppåt till höger in i
flodens klyfta, så ser man på afstånd en
annan, något högre och ytterligare en tredje och
högre bro. Banan går i sjelfva verket tre
gånger öfver Mayen-Reuss. Efter första
öfver-färden går hon söderut men vänder sig i den
nästan cirkelrunda Wattingen-tunneln så, att
hon kommer i motsatt rigtning och öfvergår
Reuss för andra gången. Norr härom vänder
banan i Leggisteintunnelns vindel ett hvarf
omkring och framkommer i sydlig rigtning
samt öfvergår floden för tredje gången. Mellan
de båda sista vändtunlarne ligger stationen
Wassen och flera smärre tunlar af bry ta
enformigheten emellan de tre tunnelringarne.
Sedan man härefter passerat den 1.6 meter
långa Naxberg-tunneln samt ytterligare en bro
öfver Reuss, träder man vid Göschenen in i
stora tunnelns norra mynning. Efter knapt
trettio minuters färd genom mörkret träder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
