Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närvaron af en viss mängd kisel och fosfor,
hvilka göra jernet qviekflytande så att det väl
utfyller gjutformarne. Jemte de nämda
främmande ämnena finnas for öfrigt merändels
andra (såsom t. ex. svafvel och mangan m. fl.),
inblandade i tackjernet, och alla dessa
inblandningar bidraga hvar i sin mån att förändra
jernets egenskaper.
Borttagandet af tackjernets främmande
inblandningar eller beredandet af smidigt jern
sker genom s. k. färskning. Före
bessemer-metodens införande försiggick denna nästan
uteslutande på det sätt, att det i kokiller
stelnade tackjernet (»galtarne» eller »gösarne»)
inlades i särskilda ugnar för att nedsmältas
och omröras, hvarunder kolet vid blandningen
med luften förbrändes och bortgick som
koloxid. För att underlätta
färsk-ningen tillsattes dock i regeln
s. k. färskslagg eller med
andra ord mycket jernoxidul-rik
slagg, som hopknådades så
dugtigt som möjligt med det
smälta tackjernet, livars kol
(och kisel) dervid syrsattes
på jernoxidulens bekostnad,
så att i stället en del slagg
förvandlades till metalliskt
jern. Bet sålunda allt mera
kolberöfvade tackjernet blef
i samma mån allt mera
svårsmält och stelnade slutligen
till s. k. färskor. Färskandet
skedde antingen i
smälthär-dar eller puddelugnar och färskorna samlades
och nedsmältes i förra fallet till »smältor»,
hvaremot de i senare fallet hopväldes till
»pud-delbållar»; hvarefter smältorna eller bållarne
pressades eller klämdes för att befrias från
inblandad slagg och formades till de olika
handelsvaror, som kallas »smältstycken» eller
»råstänger», hvilka slutligen smiddes eller
valsades efter ny upphettning i »vällugn». Bessa
processer, hvilka ännu mångenstädes äro i bruk
och i Sverige bibehållit sig vid de flesta
jern-verken, lemna ett jern, som fortfarande
innehåller kol till belopp af högst 1/3 eller 1/2
procent. Benna lilla kolinblandning är dock
icke till någon skada för jernet, utan tvärtom
snarare fördelaktig i många afseenden,
åtminstone för praktiska behof.
Men utom tackjern och smidesjern finnes
som bekant äfven en annan högst vigtig jern-
sort, stålet, hvars kolhalt är större än
smides-jernets (»stångjernets») och mindre än
tackjernets och således ligger emellan gränserna
1/2 och 21/2 procent. Stålet utmärker sig:
framför rent jern genom större hållfasthet och
har dessutom egenskapen att kunna »härdas»
eller rättare tempereras så, att det kan
erhållas hårdt, mjukt, segt eller spänstigt, allt.
som behofvet kräfver. Bet af svenska
svartmalmer vid våra gamla jernverk tillverkade
stålet är af ålder berömdt för sin ädla natur,
för hvilken det i främsta rummet haft att
tacka de »oartfria» malmerna, som lemnat ett
temligen fosforfritt och äfven vanligen
svafvel-fritt jern. Fosforhalt är i synnerhet skadlig
för stålet, som derigenom efter upprepade
värmningar mister sin stålnatur.
Stålet erhölls genom
bränning af stångjern, inpackadt i
kolpulver i s. k. stålugnar,
hvilken process lemnade det
s. k. brännstålet eller
cementstålet. Bet s. k. gjutstålet,
är endast brännstål, som
nedsmälts i deglar. Bet var
naturligtvis länge ett önskemål
att kunna utbyta denna
trassliga och invecklade
stålbe-redningsmetod mot det enkla
sättet att direkt ur tackjernet.
borttaga den öfverflödiga
kolmängden. Man hade
visserligen länge försökt göra detta
genom att afbryta tackjernet»
färskning i smälthärden, innan ännu
färsknin-gen fullständigt genomförts, men det sålunda
erhållna »härdstålet» var för mycket ojemnt
för att vara bra och måste vanligen enkom
»garfvas», innan det kunde nyttjas, hvilket
föranledde, att stålet måste hållas i högt pris.
Bessemer gick i stället tillbaka till det
tackjern, som ännu låg flytande i masugnen, och
sökte af detsamma åstadkomma billigt och
godt stål, sedan han ur masugnen urtappat
den heta jernmassan, genom att med skarp
bläster angripa henne i en enkom liten ugn,
hvarest intet särskildt bränsle behöfdes.
Meningen var att indrifva hoppressad luft
(eller ånga) i det ännu flytande tackjernet och
dermed förbränna dettas främmande
inblandningar (kol, kisel, mangan o. s. v.) samt
sålunda åstadkomma så stark värmestegring, att
äfven det smidbara jernet kunde hållas fly-
pmmMni
Konverteras fyllning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
