Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att röra käkarne och med helt ringa
rörelse hos läpparne, och likaså finner man
att käkrörelsen är bland alla ansigtsrörelser
den, som spelar den vigtigaste rollen vid
talandet. Buktalare undvika alltid så mycket
som möjligt att hålla ansigtet så, att det helt
och hållet kan .iakttagas, och de söka öfver
hufvud att genom indirekta medel gifva åhö-
rarn e xlet önskade intrycket. Det sista är en
vigtig del af konsten, och försök hafva visat,
att menniskor lätt kunna bedragas med
hänsyn till ljuds rigtning, men det torde icke
behöfva sägas, att t. ex. förmågan att vända
rösten så, att den kommer från motsatta
sidan om åhöraren, icke existerar annat än i
inbillningen.
"VTed elden såsom värme- och ljuskälla ärö
vi alla så förtrogna, att vi sällan eller
aldrig egna någon tanke åt detta hvardags-
hemligheten af det mycket efterfikade
elementets frambringande. De äldsta brakminerna
gjorde eld med en trästicka, kallad pramatha
fenomens omätliga betydelse för
menniskosläg-tets lif och välfärd. Icke heller tänka vi
mycket på, huru underbar i sjelfva verket
denna naturföreteelse är.
Elden är ingenting annat än en vid
kemisk förening mellan gasformiga kroppar
försiggången värmeutveckling, stark nog att göra
gaserna glödande. Oftast uppkommer eld
genom upphettning i luften af sådana ämnen,
som frigöra gaser, hvilka förenas med det i
luften befintliga syret.
I de gamla indiska Yedaböckerna
förekommer en skildring af eldens uppkomst, mytiskt
förklädd sålunda, att eldguden Agni, liggande
dold på ett gömställe, slutligen tvingades af
Matarichvan att visa sig och lära Manou, den
första menniskan, eller Bhrigu, »den lysande»,
Fig. 2. Eldborr.
(förstafvelsen pra är en förstärkning af
betydelsen hos stammen matha, af verbet
math-ndmi = frambringa genom gnidning), i öfre
änden försedd med ett snöre af hampa blandad
med kohår. Medelst snöret sattes stickan i
hastigt svängande rörelse fram och tillbaka,
hvarvid nedre änden oupphörligt gneds mot
en liten grop i midten af två korslagda
trästycken, som voro säkert fästade, så att de
ej rörde sig under gnidningen. Från
pra-matha och den indiske Pramåthyus ledas vi
lätt öfver till den grekiske Prometheos, som
enligt den grekiska mythologien stal en gnista
af den gudomliga elden och förde henne, gömd
i ett märgfyldt rör, till menniskorna.
Än i dag bruka många vilda folkstammar
uppgöra eld medelst gnidning af trä mot trä.
Fig. 1. Käpp oeh ränna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
