Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprätt hopslagna vingar, hvarvid endast
dessas mörka och matt färgade undersidor visa
sig. Mångfaldiga andra exempel skulle kunna
anföras på djur, hvilka skyddas genom så nära
färglikhet med omgifningen, att man alldeles
förbiser deras tillvaro.
Larverna hos en del fjärilar hafva fotter
endast i kroppens främsta och bakersta del;
när de gå, skjuta de upp den långa fotlösa
ryggen som en hög båge och släppa sitt tag
med irambenen för att kasta fram kroppen
från den fästa bakdelen samt så taga ett nytt
fäste med frambenen och göra en ny båge.
Flera sådana larver, hvilka genom hudfärg,
vårtor och andra utväxter hafva en påfallande,
likhet med trädqvistar eller barkdelar, göra
tillika ett sådant bruk af sina bakben, att de
alldeles härma växtdelarne i närheten, der de
hafva sitt tillhåll. Sedan de ätit sig mätta
af blad och småqvistar, fästa de sig med
bakbenen vid den närmast större grenen och hålla
kroppen styft utsträckt i vädret, liksom vore
de sjelfva en qvist, så att det ofta är svårt
att utan noggrann undersökning upptäcka
sveket. Dessa landtmätarlarver, som de bruka
kallas, kunna derför i sjelfva verket kallas för
kvistinsekter. Det finnes dock en annan stor
grupp af fullt utbildade insekter bland
rät-vingarne, hvilka göra ännu större skäl för
denna benämning.
Af dessa ytterst besynnerliga medlemmar
af rätvingarnes klass äro omkring sex hundra
olika arter beskrifna; de flesta tillhöra båda
halfklotens tropiska och subtropiska trakter,
men några få förekomma äfven i de
tempererade jordbältenas varmare delar. Särdeles
talrika äro dessa djur i Australien och
der-näst på Söderhafvets öar. Bates uppgifver,
att arterna ingenstädes träffas i någon större
mängd, men denna fåtalighet torde endast vara
skenbar och till en del bero på deras
verksamhet nattetid samt svårigheten att upptäcka
dem, när de om dagarne hvila, hvarunder de
mycket likna de växtdelar, bland hvilka de
uppehålla sig. Åtskilliga uppträda med
säkerhet i skaror, tillräckligt stora för att göra
dem fruktansvärda, så t. ex. en art på
Söder-hafsöarna, som anfaller kokospalmerna och
ofta tillfogar dem ansenlig skada. Resande
omnämna flere andra arter, som uppträda i
samlade massor.
Bilden, återgifvande en i New-G-uinea
hemmahörande art Keraowana pajmana, kan
gifva läsaren ett begrepp om djurens
vidunderliga former. De insekter, som kallas rätvingar,
undergå inga förvandlingar med undantag deraf,
att de flesta erhålla vingar på äldre dagar.
De unga djuren likna derfor så nära sina
föräldrar, att någon svårighet icke möter vid
bedömandet af slägtförhållandet, och livad
beträffar de qvistlika rätvingarne eller
qvistskräc-korna, så äro deras ungar ofta mera sticklika
än de gamla insekterna. Äfven bland dem
finnas både vingade och vinglösa arter, och
båda slagen variera betydligt i kroppsdelarnas
inbördes längd, i det somliga hafva en
förfärligt långt utdragen smal kroppsform, medan
andra äro. mera proportionerliga i likhet med
Keraocrana, som kan anses för medeltyp, eller
ännu kortare och mera hopträngda till
skap-naden. Men nästan alla hafva en temligen
fullständig likhet till formen med kvistar och
grenar af buskar och träd eller med kroppar
af örtartade växter, hvilken likhet ytterligare
ökas af den karakteristiska bruna eller gröna
färgen.
Wallace, som säger att dessa insekter äro
mycket allmänna på Moluckerna, beskrifver
dem såsom hängande på buskarna vid
skogsstigarnas sidor och liknande qvistar noga i
färgen ocli i ytdelarnes små knottrigheter samt
härmande- så fullständigt qvistars knölar och
småqvistar genom benlederna, hvilka antingen
äro tryckta intill kroppen eller utsträckta på
måfå, att det är fullständigt omöjligt att med
blotta ögonen särskilja de verkliga döda
qvistar, som nedfalla från träden, från de
lef-vande insekterna. Han betraktade dem ofta
med undran och ovisshet och nödgades
slutligen röra vid dem för att få veta hvad det
var.
Illusionen ökas än mera derigenom, att
några arter hafva vissa benleder, i synnerhet
låren, vidgade till löflika organ, medan andra
hafva bladiga utväxter på olika delar af sjelfva
kroppen, och derigenom i hög grad likna de
grenstycken, på hvilka lafvar eller mossor växa.
Alla iakttagares samstämmiga vitnesbörd
till-låter intet tvifvel derom, att dessa djurs
likhet med växtalster tjenar till skydd för djuren,
som oaktadt långsamheten i rörelserna
fortfara att lefva i trots af de insektätande foglar,
som ingenting högre skulle önska än att få
äta upp dem. Belt berättar, att han sett
många myror krypa öfver en qvistskräcka utan
att anfalla henne, livilket de säkerligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
