Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jemte något litet bernstensyra ocli glyeerin.
Kolsyran bortgår för det mesta såsom små
gasblåsor ur lösningen, livarigenom denna får
utseendet att vara i kokning eller som det
Jästsvampar, som måste framsläpa sitt lif
annorstädes än i jäsbara vätskor, föröka sig
derigenom att små groddkorn (»sporep>) bildas
inuti cellen och frigöras, då denna af
ålderdomssvaghet sönderbrister. Jästcellens flytande
innehåll (protoplasma) består liufvudsakligen
af protein, som är ett qväfvehaltigt ämne,
jemte vatten och fett; deremot finnes der icke
den hos andra växter (utom svamparne) så
vanliga stärkelsen. Inuti den svagt gulaktiga
protoplasman visa sig en eller två droppar af
en ofärgad, vattenklar vätska, de s. k.
vacuo-lerna. (Se af bildningen).
Utom den jäsning,
hvarigenom drufsocker förvandlas
till sprit, finnas äfven andra
slags jäsningar, såsom t. ex.
ättiksyrejäsning,
mjölksyrejäs-ning m. fl., livilka alla
förorsakas af liknande små
svampväxter som den nu beskrifna.
Huru jäsningens kemiska
förlopp åstadkommes af
jästcellerna veta vi väl icke, men
visst är att detsamma börjar
och slutar med cellernas
lifs-yttringar.
En mängd andra svampar,
lika enkla eller ännu enklare äu jästsvamparne,
äro alltid i otrolig mängd närvarande i luften
och annorstädes. Dessa osynliga växtmassor
äro veterligen till ingen nytta; det är tvärtom
en känd sak att de, när de få tillfälle att
innästla sig hos andra högre växter eller hos
djur och menniskor, gifva upphof till farliga
farsoter och mångahanda andra förödande och
förstörande verkningar. Det är sådana
svampar, som åstadkomma all förruttnelse och
för-skämning hos organiska ämnen, som sätta bruna
lefverfläckar på våra barns hud och vålla
»torsken» på deras läppar, som vanställa
finger-naglarne, så att de blifva kartnaglar, och
förstöra hårväxten på mångfaldiga hjessor. Den
högst betydande rol de spela i
menniskosläg-tets sjukdomshistoria för öfrigt är beaktad i
en särskild uppsats om »bakterier». Här må
endast nämnas, att mikroskopiska svampar af
något mera utveckladt slag, äfven förorsaka
Jästsvampar:
Celler med vacuoler.
Celler under förökning.
Cell med sporer.
sådana sjukdomsformer hos andra växter som
t. ex. »drufsjukan», »rosten» hos våra
sädesslag, den likaledes hos flera sädesslag härjande
sjukdom, som kallas »sot» eller »brand» m. fl.
dylika olyckor.
Om vi från dessa högst, obehagliga
svampar vända oss till den andra af de lägsta
växt-slägtenas, algernas klass, så anträffa vi här
exempel på mikroskopiska varelser af ett
särdeles intressant och underbart slag, de s. k.
diatomaceerna. Svärmande i oräkneligt antal
i både färskt och salt vatten, träffas de ofta
hopade i stora skaror på högre vattenväxters
kfoppsdelar. De bestå alla af en enda cell,
ehuru omkring halftannat tusental olika arter
äro bekanta. Härtill kommer det märkvärdiga
förhållandet att livarje växt af denna familj’
är omgifven med ett kiselskal.
De aldra största arterna, som
lefva i hafvet, äro icke större,
än att skalen nätt och jemt
med blotta ögonen kunna
urskiljas såsom en prick eller
ett stoftkorn, men icke desto
mindre äro dessa skal med
underbar konstfärdighet, om
man så får säga, hopfogade
på för hvarje art utmärkande
sätt. Den kiselsyra, livaraf
skalen göras, förstå de små
växterna skickligt att hemta
från det vatten, livari de lefva,
och de förstå dessutom kon-
sten att forma denna syra till bostäder, som
ofta äro så fulländadt eleganta och smakfulla,
att menniskans finaste plastiska konstverk i
jemförelse dermed endast äro jemmerliga
fuskverk. Mikroskopister, som göra dessa
växt-skal till föremål för särskildt studium, kunna
icke nog beundra deras sköna former, livilka
synas desto fullkomligare, ju nogare de
granskas. »Såsom den förvånade astronomen»,
säger en författare, »upptäcker en oändlighet
af verldar i den gränslösa rymden ocli ser
stjerna efter stjerna framträda i tallösa
myriader i det aflägsna stjerntöcknet, såsom hans
ande böjer sig öfverväldigad af tanken på den
allsmägtige skapare, som sammanhåller och
belierskar dessa verldsklot, så böjer sig
mikroskopisten i underfull häpnad inför oändligheten
hos guds verk i de små diatomaceernas
oräkneliga mångfald och utsökta skönhet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
