Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klagade han öfver lindrig smärta i trakten
öfver högra ögat, der en svullnad uppkommit,
ungefär så stor som en knytnäfve. Både
smärta och svullnad försvunno om ett par
dagar, oeh på fjerde dagen kunde han begifva
sig till sitt arbete. Men han fann snart, att
han förlorat förmågan att bedöma afstånd, i
det han snafvade omkull öfver föremål, som
tycktes långt aflägsnade, och försummade stiga
utföre trappsteg, så att han ramlade ned, när
han tyckte sig hafva dem långt under sig.
Hvad som var på en fots afstånd, föreföll som
vore det sex fot eller längre aflägsnadt, och
en person, som var fyrtio steg ifrån honom,
tyckte han sig se på omkring en sjettedels
(sv.) mils afstånd. Form och färg kunde han
temligen bra urskilja hos föremål, som han
trodde vara i närheten, men de, som
verkligen funnos i hans närhet och troddes vara
långt borta, hade otydligare former och
svagare färg. När han tillslöt venstra ögat, såg
han föremålen så aflägsnade, som de • i
verkligheten voro, men de drogo sig genast
tillbaka, när ögat öppnades, och sedan han
någon tid betraktat dem, blefvo deras konturer
fördubblade, masklika bilder började framträda
med sväfvande linier och hans föreställningar
blefvo i hög grad virriga. På samma gång
kände han susningar i öronen och vardt yr i
hufvudet. Dessa obehagliga åkommor
försvunno, så fort han tillslöt venstra ögat. Det
enda utvändigt synliga tecknet till rubbad
synförmåga var ett svagt skelande med venstra
ögat, då han rigtade blicken uppåt. Hans
syn var sämre i tungt och fuktigt än i lätt
och klart väder. En underlig känsla af
tomhet i hufvudets högra sida erfor han, så ofta
han gjorde något falskt steg. Patientens helsa
var för öfrigt alldeles oskadd. Den stackars
mannen var länge under läkarvård men någon
verksam hjelp kunde icke gifvas honom.
Sjöboningar.
eden att bygga bostäder på pålar i vatten
förekommer nu för tiden merändels blott
såsom enstaka undantagsfall från regeln att
bygga och bo på land. Såsom en
märkvärdighet framstår i sådant afseende Europas
berömda lagunstad Yenedig, hvars på 118 öar
uppförda byggnader till största delen livila på
en underbädd af pålar, nedslagna genom
lagunernas bottenslam. Men ännu mera nära
liknande verkliga simmande städer äro de
anläggningar, som förekomma på eller invid flera
af det tätt befolkade sydöstra Asiens stora
vattendrag, i synnerhet floden Menam. Och
att äfven i Europa funnits en tid, då hela
menigheter eller bylag flerstädes slogo upp sina
bopålar i vattnet, derom vittna de många fynd
af i sjöar befintliga gamla pålbyggnader, som
träffats i Österrike, Kärnthen, Bayern, Öfre
Italien, Savoyen, Södra Frankrike samt äfven
i Mecklenburg, Pommern och Polen, men
framför allt i Schweiz, der de första
märkligare upptäckterna af dessa intressanta
forn-lemningar gjordes år .1853.
Under vintern 1853—54 var vattenståndet
i schweiziska sjöarne ovanligt lågt i följd af
långvarig torka, som efterföljts af ihållande
köld. Stora strandsträckor lades torra och
öar kommo i dagen, om hvilka man förut
icke haft kännedom. Det var naturligt att
man under så gynsamma omständigheter skulle
här och der försöka bereda sig varaktiga
landvinningar. Under arbeten härmed upptäcktes
de första sjöboningarne.
Grundläggningen till de schweiziska
sjöboningarne består för det mesta af pålar med
tillspetsade ändar, till nödigt djup neddrifna
i sjöbottnen, så vida denna icke varit för hård,
i hvilket fall pålarne fästats i upprätt
ställning medelst stenar, som nedsänkts mellan
och utomkring dem. Emellanåt eller i mera
grunda sjöar har grundläggningen utförts så,
att pålar på långt afstånd frän hvarandra
ned-slagits i en fyrkant, hvarefter det sålunda
inhägnade området betäckts med flera hvarf af
korsvis på hvarandra lagda störar, på hvilka
slutligen hopats lera, ris och stenar, tills
alltsammans tvingats att sjunka. Detta arbete
har upprepats ända tills man kommit öfver
vattenytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
