Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vitriollösning. Den senare lösningen blandar
sig med det i papperet indränkta silfvernitratet
och utfäller ett ytterst fint grått pulver af
metalliskt silfver, som häftar fast endast vid
de af ljuset åverliode ställena, hvilka sålunda
blifva mer och mindre nedsvärtade. Bilden
är negativ eller omvänd: hvad som borde vara
ljust är mörkt och hvad som borde vara mörkt
är ljust.
Konsten att i synlig skepnad framkalla en
osynlig fotografibild upptäcktes händelsevis år
1838 af Daguerre och blef det lyckliga
uppslaget till fotografiens närvarande
betydelsefulla utveckling. Daguerre, som länge
experimenterat med fotografering på kopparytor,
öfverdragna med silfverjodid, iakttog slutligen,
att en i kameran nyss insatt och åter uttagen
plåt, hvarpå ingen bild syntes, blef omstämd
genom inverkan af qvicksilfvergas så, att en
tydlig bild framkom. Fina, livita
qvicksilfver-partiklar förtätades på plåten, men endast på
de af ljuset träffade ställena och i olika hög
grad allt efter ljusstyrkan. De af qvicksilfver
obetäckta jodsilfverytdelarne bortsköljdes
sedermera genom natriumhyposulfitlösning, så att
en positiv bild med stark qvicksilfverglans
trädde i dagen på den i öfrigt mörka
metall-skifvan. Sådana voro de första s. k.
da-guerrotypierna.
Sedermera började fotografibilderna i
kameran tagas icke på plåt och icke heller på
papper (hvars bruk infördes af Talbot ett par
år efter Daguerres upptäckt) utan på
glas-skifvor öfverdragna med en hinna af
kollo-dium. Kollodium är en vätska, som erhålles
genom att upplösa bomullskrut i alkoholhaltig
eter och som hastigt torkar, då den utbredes
i tunnt lager. I stället för den ljuskänsligare
silfverkloriden begagnades först och främst
silfverjodid, emedan denna vid bildens
framkallande lemnade de skarpaste teckningarne.
Men det visade sig att, ehuru de af starkt
ljus träffade ställena framträdde med stor skärpa
(såsom t. ex. ansigtet och skjortbröstet på en
person), de svagare belysta delarne blefvo
mycket otillfredsställande, alldenstund silfverjodiden
är föga känslig för svagt ljus. Numera
nyttjas derföre i kollodiumprocessen en blandning
af silfverjodid och silfverbromid, hvarigenom
de mest belysta partierna återgifvas svagare
men dock fullt tydligt tecknade, under det
de mörkare (d. v. s. i negativbilden ljusare)
delarne göra mycket bättre effekt, än då
endast silfverjodid begagnas.
Bäst är att upplösa jodkalium och
brom-kalium i kollodium och hälla den tjockflytande
vätskan öfver en lämplig, väl rengjord
glas-skifva samt låta det påhälda afrinna så, att
blott en tunn hinna qvarblifver. Denna
stelnar snart och nedsättes just med detsamma i
en silfvernitratlösning, derifrån den upptages
efter en liten stund, sedan dess jod- och
brom-Éalium förvandlats till silfverjodid och
silfverbromid, så att skifvan erhållit ett mjölkigt
gult utseende. Den sålunda färdigpreparerade
glasskifvan insättes, ännu fuktig af
silfver-nitratlösningen, i kameran. Det påhäng af
silfverlösning, som medföljt plåten från
negativbadet, bidrager vid belysningen dertill, att
silfverjodiden och silfverbromiden lättare
sönderdelas. Den jod (och brom), som frigöres,
upptages nemligen omedelbart åter af
silfver-lösningen, och ljusets effekt påskjmdas
härigenom. (Samma verkan som silfvernitrat
liafva äfven andra ämnen, såsom t. ex. tannin
och morfin m. fl., med hvilka den frigjorda
joden kan förena sig). Den ur kameran
urtagna glasskifvan, som redan förut är fuktig
af silfverlösningen, behöfver nu endast begjutas
med utspädd jernvitriollösning, som derur
utfäller metalliskt silfver i form af ett grått
pulver på de af ljuset angripna ställena. En
negatWbild (fig. 1) visar sig dervid; och om
det af bildade föremålet är en person, så
lägger sig silfret mest på ansigtsdelarne, händerna
och det hvita i klädseln, men minst på de
mörka delarne, hvilka derföre blifva de
genomskinligaste, såsom man kan se af figr 1. Skulle
de mörka partierna beliöfva förstärkas, kan
detta ske genom begjutning med
silfvernitratlösning, försatt med något lindrigare
reducerande ämne (såsom pyrogallussyra) upprepade
gånger, tills målet vinnes. Från de af ljuset
oberörda ställena aflägsnas slutligen jod- och
bromsilfret derigenom, att glasskifvan doppas
i natriumliyposulfitlösning, som utlakar
sal-terna och gör skifvan fullkomligt
genomskinlig, der de förut befunnit sig.
Om man fäster ett svart papper vid
glas-skifvans baksida, får bilden sitt naturliga
utseende: den blir positiv mot den mörka
bakgrunden. Porträttet kan sålunda göras med
ens färdigt och användbart; men vanligtvis
användes negativbilden för framställning af ett
flertal positivbilder på papper. Den lägges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
