Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att en sådan i hög grad underbar
förmåga som Zerah Colburns förekommit hos ett
barn, som aldrig fått lära ens aldra första
grunderna för aritmetiken, tyckes häntyda på
tillvaron af ännu oupptäckta talegenskaper,
jemförliga med dem, på hvilka
logaritmsystemet är grundadt. Om derföre Colburn,
när han blef äldre, kunnat meddela åt andra
de metoder, på hvilka han erhöll sina
resultat, skulle ett verkligt framsteg i vetenskapen
vara taget. Men det tyckes varit samma
förhållande med Colburn som med andra
räkne-gossar, att hans spedela förmåga borttog med
förståndets allmänna utbildning.
Dvärgar.
edan bibeln omnämner flera jättar och noga
redogör för deras styrka och kroppstorlek,
talas der blott på ett enda ställe (III Mose
bok 21 k. 20 v.) om någonting, som kan hänföras
till dvärgar, och då blott i allmänna ordalag.
Det är nemligen fråga om de olyckliga, som
ej få framgå till altaret och offra »sins Guds
bröd»: alla, som hafva en vank uppå sig,
förbjudas att offra, och till dessa vanlottade
hör äfven den, som är »kroppog» d. v. s.
puckelryggig.
Seden att hålla dvärgar såsom hofmän är
mycket gammal. Egyptierne hade dylika
småttingar i sin svit och romarne voro stora
beundrare af dem, ehuru de icke ansågo dem
begåfvade med mycket större förstånd, än som
vankas hos aporna. Kejsar Augustus hade
en dvärg, Lucius, om hvilken uppgifves att
han hade en förfärlig stämma, och hans dotter
Julia höll sig med två dvärgar, en af
hvart-dera könet.
En på sin tid mycket ryktbar hofdvärg
var Jeffrey Hudson, född år 1619 i Oakham
i Rutlandshire. Fadren var jagthundvaktare
hos Hertigen af Buckingham och den lille
sonen skänktes vid åtta års ålder till
hertiginnan; han var då knapt 0.45 meter hög.
När Carl I och hans drottning Henriette Marie
strax efter förmälningen gästade vid Burleigh,
blef Jeffrey serverad på bordet i en pastej,
ur hvilken han hoppade fram på bordduken
fullt väpnad och skyldrade för damerna med
sitt lilla svärd. Hertiginnan skänkte honom
vid detta tillfälle till drottningen, som fattade
stor kärlek för den lille och behöll honom
såsom hofdvärg i många år. När han blef
tretton år började han växa och nådde
slutligen en längd af 1.12 meter. År 1630
skickades han i en familjeangelägenhet till drott-
ningens moder, Marie de Medicis i Paris,
hvilken öfverhopade honom med skänker både
för hans egen och sin dotters räkning. Men
på hemvägen öfverfolls skeppet af sjöröfvare
och Jeffrey blef alldeles utplundrad. Yid
revolutionens början utnämd till
kavallerikapten, följde han, efter Carl I:s död, sin
drottning till Frankrike samt upplefde sedermera
åtskilliga äfventyr så väl der som i andra
land. Han dog år 1682 i fängelse i London,
anklagad för delaktighet i en papistisk
sammansvärjning. Hans lilla väst, byxor och
strumpor finnas ännu förvarade i Ashmoleska
museet i Oxford.
Utom Jeffrey Hudson är det egentligen
blott två andra hofdvärgar, som väckt något
större uppseende. De voro samtida och
vistades äfven någon tid vid samma hof.
Den ene af dessa Josef Borulawski, född
år 1739 vid Chaliez i Polen, tyckes varit af
naturen ämnad till hofman och utmärkte sig
för sina artiga seder och fina umgängesvett.
En grefvinna Humiecska tog hand om hans
uppfostran och begaf sig med honom, då han
var femton år gammal och 0.72 meter stor,
ut på resor. Han presenterades for
kejsarinnan Maria Teresia, som tog honom på sitt
knä och frågade hvad han sett för
märkvärdiga saker i Wien. Han svarade, att han
sett rätt mycket märkvärdigt, men det
märkvärdigaste var det som han just för tillfället
såg. »Och hvad kan det vara», frågade
kejsarinnan. »En så liten man som jag i en
så stor dams knä», svarade dvärgen.
Kejsarinnan hade på ena fingret en dyrbar ring med
hennes namnchiffer i briljant er och Borulawski
tycktes beundra ringen. Hon frågade om han
tyckte om denna ring. »Om förlåtelse, Ers
majestät», fick hon till svar, »det är icke rin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
