Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fregatten La Sémillante här förolyckades med
743 menniskor, af livilka icke en enda
räddades. Man hade försökt utmärka grundets
läge genom en flytande klocka, hvaröfver sex
speglar voro uppstälda så, att de om dagen
återspeglade solljuset och om natten ljuset från
en fyrbåk i närheten. Men denna sjöprick
förstördes olyckligtvis i just den storm,
hvarunder dess varning skulle varit som bäst
be-höflig, och regeringen beslutade då låta
uppbygga ett torn af murbruk på klippan.
Dennas öfre yta var en ytterst ojemn rundel af
omkring sex meters diameter, så att platsen,
som vid ebb tid låg ett par meter under
vattnet, lämpade sig för allt annat än
arkitektoniska ändamål. Ingeniörskonsten stod dock
ingalunda förlägen. En bottenlös cylinder,
hvars inre vidd passade till det tillämnade
tornets dimensioner, och hvars väggar voro
nedtill afpassade efter grundens ojemnlieter
samt upptill nådde ett stycke öfver vattenytan,
fästades vid klippgrundet. Denna cylinder blef
så att säga den gjutform, hvari tornet stöptes.
En blandning af stenar, sand och cement
till-lagades i pråmar, som flöto i närheten, och
blandningen inforslades i cylindern för att tjena
till grund för tornbyggnaden, livilken äfven
lyckligt fullbordades. En ny fyrbåk uppfördes
på en angränsande ö, så att två fyrbåkar från
två motsatta håll kastade sitt koövergerande
röda sken på klipptornet under nätterna. Allt
var nu bra, tills en rasande storm år 1875
vräkte omkull tornet och alldeles bortsopade
dess spillror, sedan det behållit sin plats i
sex år.
Med den lofvärda ihärdighet, som alltid
är det mest utmärkande draget i menniskans
kamp mot naturens krafter, beslutades för
andra gången, att ett torn skulle byggas, denna
gång så starkt, att ingen storm skulle förmå
att nedbryta det. Samma slags grund som
förut skulle begagnas men kraftigt stärkas
genom tretton upprättstående jernstänger,
ned-drifna till en meters djup i klippan för att
sålunda fästa torngrunden oryggligt vid
klipphällen. För att icke beliöfva genomborra
grunden, som uppfördes på samma sätt som förut,
uppstäldes jernrör i tjenliga lägen på klippan,
innan någon grundläggningsmassa ditfördes.
Dennas öfre yta afjemnades derefter och
gjordes i ordning för tornets mottagande; livarpå
hålen i den underliggande klippan medelst
stålborrar genom rören borrades af dykare, på
sätt afbildningen visar. I hålen insattes
jern-stängerna och cement ingöts sedan till fyllnad
i jernrören. På grunden uppbygdes nu tornet,
hvilket var ett lekverk i jemforelse med
arbetet under vatten. Dykarne måste gå till
sitt arbete väpnade med dolkar till sitt
försvar vid befarade anfall från de i Medelliafvet
vanliga hajarne, och de kunde endast i lugnt
och vackert väder begifva sig från sina
förtöjda båtar för att fortsätta arbetet.
Emellertid gick allt lyckligt, och det nya förankrade
tornet reser sig nu till 7 meters höjd öfver
vattenytan, måladt i skiftande bälten af rödt
och svart för att bättre falla i ögonen. Yi
hoppas att det nu står mera stadigt och länge
vittnar om menniskoarbetets triumf öfver
naturen.
Vår andra afbildning påminner om en lika
vågsam underhafsbedrift. Ångbåten Columbia
kastades under svår storm i Juli 1878 på väg
mellan Panama och Callao mot en
underliafs-klippa vid Ballenita: skrofvets jernsida
genomborrades nära aktern och båten blef
fasthän-gande på grundet. När det blef bättre väder,
lossades lasten och med tillhjelp af andra
fartyg bogserades båten från olycksstället ut i
djup sjö. Det befanns då, att hålet var så
stort, att vanliga medel icke voro tillräckliga
att hålla aktern fri från vatten, som ständigt
inströmmade, tills hela akterdelen nästan låg
dränkt. Fartyget kunde således icke fortsätta
resan fram till Callao och någon torrdocka
eller arbetshjelp för skadans reparerande fans
icke i närheten att tillgå; för besättningen
återstod endast att öfvergifva båten och
pris-gifva densamma åt vågorna. Dessförinnan
underrättades dock rederiet om olyckan och
detta hade till följd, att en ingeniör med
dykare och arbetshjelp afsändes till platsen för
att undersöka skadan och, om möjligt, aflijelpa
henne så mycket, att resan kunde fortsättas.
Dykarne funno en stor öppning inslagen i
akterns jernbeklädnad samt två blad af brutna på
propellern och rodret sönderslaget. De gjorde
af böjliga plankor en modell af fartygets
utsida rundtomkring läckan, denna modell
upptogs sedan på däck och efter densamma
byggdes en till öppningen passande stark
timmer-ställning, som diktades sorgfälligt så att den
blef vattentät, livarefter den nedsänktes i
vattnet och med starka kedjor spändes på sin
plats samt pressades in i öppningen, tills
denna täpptes. Dykarne fortsatte nu sitt’ arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
