Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de märkligaste tilldragelser, som någonsin med
teleskop upptäckts. Sannolikt är fläcken
belägen på utsidan af Jupiters yttersta hölje,
der den utgör en upphöjning, alldenstund de
svarta punkterna vid insidan af fläckens
bräddar blifva mycket tydliga, då de komma tätt
till planetens kant; om de befunne sig på en
fördjupnings sluttande sidor, skulle de i det
nämda läget alldeles försvinna. För öfrigt
bibehålla sig fläckens utlinier oförändrade,
livilket tillräckligt bevisar att den måste
befinna sig höjd öfver
de delar af planeten,
som mest angripas af
de atmosferiska
ström-marne och
gasutkast-ningarne från den
sannolikt heta nedre
ytan.
Den röda
jettefläckens långsamma
rull-ningsrörelse tyckes
också antyda, att vi
här hafva en till det
yttersta höljet
hörande företeelse, ty
rull-ningstiden (9 t. 55
m. 35 s.) är 9
sekunder längre än den,
som hittills ansetts
för Jupiters
rotations-tid, och 5t/2 minuter
längre än den, som
iakttagits hos en
lysande hvit fläck, som
åtminstone under tre
senaste åren haft sin
plats emellan de
mörka bältena vid
planetens eq vator. Denna
livita fläck ändrar hastigt sitt utseende; ofta
nog är den mycket tysande, men allt emellanåt
blifver den så blek, att man endast med största
möda och med de starkaste teleskop kan få
sigte derpå. De tillfälliga förmörkelserna
förorsakas sannolikt af mörka, halfgenomskinliga
massor, som passera förbi, ty man ser alltid
en dunkel sky liggande i fläckens omedelbara
närhet, så ofta dess glans förbleknar. Dessa
mörka massor qvarligga på sitt ställe under
några dygn, innan de begifva sig bort igen
och sätta den livita fläcken i stånd att
framträda med sin vanliga glans, hvarigenom den
på en gång blifver ett .af de mest
anmärkningsvärda och underbara dragen på denna
planets yta.
De anförda förändringarne i utseendet
tilllika med den större hastigheten och en
synnerligen regelbunden rörelse hos den ljusa
fläcken berättiga till det antagandet, att
densamma ligger djupare än den stora röda fläcken
i Jupiters molnhöljen. Denna senare åter är
måhända en förtätad dunstbildning, som i följd
af sitt läge i atmosferens utkant icke kan
följa med den snabba
rotationen hos sjelfva
planetkärnan, med
hvilken den endast är
helt löst eller nästan
alls icke materielt
förenad.
De mörka bältena
på Jupiters yta äro
väl bekanta för alla,
som sysselsätta sig
med iakttagelser på
himlakropparne, och
många spekulationer
rörände deras verkliga
natur hafva af dessa
bildningar föranledts.
De äro just icke
mycket stadigvarande drag
i planetens yttre,
emedan de i vissa fall
ändra lägen och
understundom alldeles
försvinna. Nya bälten
tyckas tillfälligtvis
bilda sig efter korta
mellantider, medan
andra försvunnit,
sedan de varit synliga
under flera månader, men förloppet hos dessa
ändringar tyckes aldrig varit med omdöme och
ihärdighet studeradt förr, än uppträdandet af
den stora röda fläcken tilldrog sig iakttagarnes
ifriga uppmärksamhet. Under vintern 1880
bildades ett nytt bälte på planeten, och de
särskilda skedena i detta utvecklingsförlopp
iakttogos noga. Det nya bältet låg omkring
25° norr om Jupiterseqvatorn och vi skola i
korthet beskrifva denna högst egendomliga
händelse. Den 17 Oktober varsnades först två små
svarta fläckar i ett mycket smalt bälte med den
angifna belägenheten (A. sid. 333—334). De till-
Jupiter den 31 Aucp^sti 1880.
(Den röda linsformiga fläcken synes nedom eqvatorsbältena.)
m
Den livita fläckens utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
