Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikes politik. Det afskyvärda samfundet
hem-tade sina inkomster hufvudsakligen från de
hemliga understöd, som till dess kassa
betalades af till och med konungar och andra
regenter, hvilka dymedelst köpte sig säkerhet
för eget lif. Om någon af dessa skattskyldiga
konungar upphörde med att erlägga sin skatt,
blef någon af fedavi beordrad att taga hans
lif. Många enskilda, mindre högt uppsatta
personer drefvos af fruktan likaledes att göra
sig skattskyldiga under den gamle från berget.
Det är lätt att se, att skatter, som på detta
sätt inflöto, snart skulle upphöra, derest icke
alla försök att undandraga sig beskattningen
blefvo strängt bestraffade, och det var fedavis
pligt att verkställa straffet.
Dessa förvillade varelser, hvilka ofta köpts
eller stulits medan de ännu voro unga,
upptuktades tidigt i den tron, att deras herskare
var allsmägtig och att hvarje försök att icke
blindt lyda hans gräsligaste påbud var ett
gröft brott. , För att utföra ett anbefaldt mord
gingo de med gladt mod och en
oförskräckt-het, hvarpå endast hoä dem vankas exempel,
de rysligaste plågor tillmötes; döden för
her-skarens egen hand var för dem en nåd, som
gjorde dem delaktiga af den eviga saligheten.
När de voro hemma, voro de klädda i en hvit
drägt med röd mössa; i gördeln buro de
skarpslipade dolkar. Men när de skickades ut i
något uppdrag, anlade de den förklädnad, som
ansågs bäst egnad att främja deras värf. Men
det var icke drägten endast, som de
förändrade. Kunniga i nästan alla vanliga språk,
ombytte de efter omständigheterna både seder
och religion för att ej varda upptäckta.
Såsom trubadurer kunde de inställa sig vid
hof-ven och bevinga de ledsamma timmarnes gång
med vilda och sällsamma melodier, eller också
kunde de såsom botöfvande pilgrimer mottaga
den gästfrihet, som hvarje ädelmodig vid
åsynen af deras tröttade steg och stoftsudlade
kåpor fann sig manad att erbjuda dem. Men
i nattens tystnad framtog fedavin sin
omsorgsfullt gömda dolk, hvarefter han oberörd af
allt annat än sin herres befallning uppsökte
sitt offer, tryckte vapnet i hans hjerta och
försvann. Huru länge han fick vänta på det
gynsamma tillfället, betydde för honom
ingenting; hans tålamod och beslutsamhet
öfver-gåfvo honom aldrig. Hans visste att, om han
ej utförde sitt värf, skulle han sjelf straffas
med döden.
En särskild sporre, som med all magt
dref fedavin att utföra sitt ‘ mordvärf, var det
sätt hvarpå han, innan han affärdades, styrktes
och befästades i tron på sin herskare. Han
bedöfvades, i det man lät honom tugga hasjisj
d. v. s. indisk hampa; härifrån härleder sig
benämningen hasjisjin, som i Europa
förvandlades till assasin.. Ryktet visste berätta, att
han efter bedöfningen fördes till Alamoots
trädgård, der han vid uppvaknandet fann i yppersta
urval allt, som kunde kittla och förnöja hans
sinnen. Alla de raffinerade njutningar, hvilka
här stodo fedavin till buds, voro endast, såsom
han erfor, försmaken till den lycksalighet, som
väntade hvarje trogen. Denna lycksalighet skulle
komma honom till del, om han dukade under i
fullgörandet af herskarens befallning. Ånyo
bedöfvad, fördes han bort från hvad han trodde
vara det rätta paradiset och skydde sedermera
inga faror för att återvinna den förlorade
vällustens lycka. Han lefde härefter endast för
att döda eller dö.
Bland män, som fått sätta till .lifvet för
assasinernas dolkar, nämnas bland andra
kalifen Mostarsched af Bagdad, den mägtige
Mostalis son, samt den utmärkte turkiske
vi-ziren Nizam ul Mulk.
Assasinernas välde kufvades slutligen, då
mongolerna på 1250-talet eröfrade Persien. I
Syrien bibehöllo de sig icke desto mindre till
år 1272, då deras sista fäste fråntogs dem af
den egyptiske sultanen Bibars. Af
mennisko-slägtets lömskaste fiender återstår nu intet
annat spår än det franska ordet assassin, som
betyder mördare och i sjelfva verket utgör den
mest värdiga minnesvården öfver deras ändade
lifsvärf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
