Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jern, som tillkommit för sådant ändamål. Från
närmast följande stationen Aldersgate Street,
hvilken står i samband med London, Chatham
& Doverbanan, leder en tunnel samt en öppen
skärning till Moorgate Street, ändstationen,
hvarifrån det endast är tio minuters
promenadväg till utgångspunkten Mansion House, ehuru
färden rundt om på banan tagit ej mindre än
en timmes tid.
Det felande stycket i inre ringlinien
mellan de båda ändpunkterna är for närvarande
under anläggning. När det en gång, färdigt
för trafikering, ansluter sig till det öfriga, kan
London skryta med ett system af underjordiska
jernbanor, fullt värdigt verldens största stad
och ouppliunnet fast ej oefterliärmadt af dess
medtäflare på kontinenten.
Den sjudande sj
Den seglare, som kryssar längs södra kusten
af Dominica (en af de vestindiska små
öarne), och blickar uppåt de skogklädda
höjder, som resa sig bortåt 900 meter öfver hans
liufvud, ser nästan alltid ett tjockt hvitt moln
rufvande öfver den högsta bergtoppen, och
om det någon gång icke skulle vara på sin
plats, så behöfver han icke vänta länge, förrän
det af passadvinden för ett ögonblick
skingrade töcknet åter drager sig tillhopa. Nära
Mulattoudden på östra kusten nedfaller en
bergström i hafvet; vattnets mjölkiga färg,
svafvelaktiga lukt och mer än ljumma
temperatur antyda att uppe på bergshöjden någon
svafvelkälla måste finnas. En stark lukt af
svafvel, som från dessa höjder medföljer
sydöstvinden ända till den 25 kilometer aflägsna
liufvudstaden Koseau, bär dessutom äfven vitne
om verksamma svafvelutströmningar
någon-städes deruppe.
Men ända till år 1875 kunde ingen med
bestämdhet yttra sig om hvad som fans
för-borgadt bland bergens höjder. En gammal
fransk sägen påstod, att der fans en kokande
sjö, men denna uppgift var allt för sväfvande
för att vinna förtroende. De karibiske
infö-dingarne visste intet eller ville åtminstone icke
yppa något, och bergen fingo sålunda under
långa år behålla sin hemlighet, till dess att
i Januari 1875 den första kända bestigningen
lyckligt fullbordades. De två bergvandrarne
fiterkommo efter tre dagars förlopp med en
gripande skildring af alla de svårigheter, söm
stått i vägen för deras forskningar, och af
det underbara sceneri, som belönat dem för
deras vedermödor. De hade mycket att
förtälja om allt det stora och skräckinjagande i
ön på Dominica.
denna natur, som ännu icke, så vidt någon
med säkerhet visste, blifvit skådad af någon
civiliserad menniskas ögon.
En ny lyckad bestigning gjordes på
sommaren samma år och en tredje under loppet
af följande vår. En intressant och liflig
be-skrifning af skådeplatsen har lemnats af en
af deltagarne i den sista expeditionen. Sedau
de nästan en hel dag sträfvat sig fram genom
en nästan otillgänglig tropisk småskog kommo
upptäckarne med ens, utan att något förebud
varskott dem, från den sammanhängande
växt-massan rätt fram till branten af ett lodrätt
bråddjup af ansenlig utsträckning. Inunder
dem låg nu den stora svafvelsjöns vida gap,
allestädes rökande af hvita svafvelångor, livilka
uppstego från vattenbrynet och slingrade sig
uppföre de stränder af vulkaniska klippor och
hårdnad aska, som omgåfvo afgrunden.
Fasthållande hvarandra i händerna och stödjande
sig mot buskväxterna närmast brädden, lutade
sig resenärerne deröfver, så långt de vågade,
och tittade ned i det rykande svalget. »Från
oräkneliga mynningar, små och stora, somliga
beklädda med ljusgula svafvelskorpor, andra
blodröda af jernoxid eller hvita af talkjord,
uppbubblade en blandning af kokande vatten
och ånga, midt i ett ständigt buller af brus,
hväsningar, plaskningar och smattringar, än
mer och än mindre, öfver hela sjöns yta.
Hvita, röda och svarta vattenflöden
utströmmade, skållheta och ångande under farten, och
mångenstädes bildade ångmolnen en
ogenomträngligt tjock slöja. Ingen växt utom en ful
blåaktig, bredbladig clusia växte på något
af-stånd från de frätande dunsterna».
Men huru storslagen och hemlighetsfull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
