Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryggen mot stammen. Dr Arbutlmote, som
fått sig uppdraget att vårda honom, gjorde
fåfänga bemödanden att lära honom tala eller
frambringa tankar. Han inackorderades sedan
hos en landtman i Berkhamstead på
konungens bekostnad.
År 1782, när vildgossen blifvit en
gammal man, besökte honom Lord Monboddo.
Denne säger om honom, att han bibehållit
så mycket af sina naturliga instinkter, att han
hade en förkänsla af dåligt väder samt tjöt
och skrek och visade stor ostyrighet, innan
det utbröt. När han hörde någon musik,
började han klappa händerna och slänga kring
hufvudet på ett vildt, ursinnigt sätt. Han
hade mycket snabb musikalisk uppfattning
och kunde ofta upprepa en melodi, sedan han
hört den en gång. När han hört någon svår
melodi, fortfor han att gnola derpå under lång
tid och blef ej belåten, förr än han kunde
den.
Om vårarne var han alltid lycklig och glad,
tyckte om att gassa sig i solskenet och titta
på måne och stjernor. När det blef kallt
om vintern, blef han vresig och retlig, men
var vanligen icke lätt att förarga, ehuru hans
vrede, när den en gång blifvit väckt, var
mycket häftig; så länge han var arg, gnagde han
på händerna. Han var sin husbonde mycket
tillgifven och sökte .vara honom till nöjes,
ehuru han fordrade uppsigt. Befald en gång
att lasta en gödselkärra, gjorde han detta
skyndsamt och präktigt, men af begär att
göra ännu mera stjelpte han kraftigt ocli plöts-
R ad i o
T)land vår tids många märkvärdiga
uppfin-ningar finnes måhända ingen, som har
ett större vetenskapligt intresse än radiofonen.
Badiofonen är liksom telefonen en fjerrtalare
eller ett medel, som flyttar ord och ljud
ögonblickligt öfver från en plats till en annan,
men då telefonen för att utföra sitt värf
be-höfver tillgång till en elektrisk strömledning
mellan de båda platserna d. v. s. mellan
talaren och höraren, nöjer sig radiofonen med
en osynlig solstråle såsom transportmedel.
ligt ur hela lasten igen, medan de andra
vände honom ryggen. Peter dog år 1785 på
en landtgård i Hertfordshire.
Ar 1798 fångades ett vildt barn i
sko-garne vid Caine. Man hade sett honom några
några gånger förut krafsa upp rötter och äta
ekollon och han fasttogs af några jägare, då
han stod i begrepp att uppklättra i ett träd
för att undkomma dem. Han var omkring
elfva år gammal, och ärret efter ett stort sår
på halsen tycktes visa att man försökt taga
lifvet af honom. På hans kropp funnos
tjugu-tre andra skråmor, hvaraf somliga ansågos
för märken efter vilda djurs bett, under det
andra tillskrefvos rispningar på törnen och
djupa klösningar. Det troddes att gossen
tillbringat minst sju år af sin lefnad i
fullkomlig ensamhet. Han lefde under någon tid af
råa ekollon, potatis och valnötter, som han
åt med skalen; han försökte flera gånger att
rymma, ville i början icke sofva i säng,
tycktes vara döf, yttrade endast obegripliga
strup-ljud och hade alldeles förlorat allt luktsinne.
Sedan han rymt och ertappats flera gånger
fördes lian till Paris, der han undersöktes och
förklarades ega sinnen, som icke voro döda
men väl slumrande. Under fångenskapen
på-kommo honom anfall af raseri, som tilltogö i
våldsamhet och talrikhet och gjorde honom
högst besvärlig ehuru icke farlig, emedan hans
raseri mindre var rigtadt mot lefvande än mot
liflösa föremål, hvilka han tycktes liafva en
elak lust att förstöra. Anfallen slutade
vanligen med konvulsioner.
f o n e n.
Yi antaga att en person talar i ett talrör
(M i fig. 1), som slutar med en liten tunn,
elastisk hinna (/) ungefär lika med
metallblecket i en Bells telefon, och att hinnans
yttre sida, (således icke den sida, som träffas
af ljudvågorna) är blankpolerad och speglande
klar. Grenom ljudvågorna kommer hinnan i
dallring, så att ytan ändrar form allt efter
ljudets beskaffenhet, och om nu ett genom
en lins hopsamladt ljusknippe (ab i fig. 1)
faller på den blanka yttre sidan, så studsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
