Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka föranledts af spektroskopiska
undersökningar.
Dessa antaganden vinna en glänsande
bekräftelse, om man låter solljus brytas genom
en hel följd af prismer efter hvarandra ocli
sålunda sprider dess spektrum öfver en
mycket stor utsträckning, hvarigenom i samma
mån ljuset försvagas, så att det icke alldeles
bländar och förmörkar de af solatmosferens
gaser utstrålade ljuslinierna. Om ett sålunda
sammansatt spektroskop inpassas i stället för
okularet i ett teleskop så, att den i objektivet
uppkomna ljusbilden infaller i springan
fram-före spektroskopet, kan man undersöka hvad
for stycke som helst af solskifvan med
utestängande af alla andra delar. Man ser då
merändels vissa linier framträda mot det
försvagade spektrets bakgrund med klarare ljus,
antydande närvaron i denna soltrakt af
glödande gaser. Bortåt tre hundra ljuslinier
hafva genom spektro-teleskopet direkt
uppdagats i solens förmodade atmosfer, den s. k.
kromosferen, och de flesta af dessa linier
öf-verensstämma med fraunlioferska linier.
Några af de vigtigas te på
spektro-telesko-piska iakttagelser bygda åsigterna om solens
fysiska beskaffenhet må här omtalas för
sammanhangets skull.
De länge kända, ofantligt stora
fördjupningar i solsferens yta, som kallas solfläckar,
tyckas utgöra verkliga cykloner i solatmosferen
— nedpressningar af kallare gaser mot solens
centrum, medan på andra trakter hetare gaser
uppstiga mot ytan. Den periodiska
återkomsten (efter omkring 11 Vg år) af fläckar i
större mängd häntyder således på förökad
sol-verksamliet eller utstrålning af ökade
värme-mängder. Att fläckarne äro nedsänkningar
eller härleda sig från gaser, som röra sig ifrån
oss, visar den omständigheten, att vissa
tydliga linier (vätgaslinier) i deras spektra icke
stå stilla utan flytta sitt läge (linien F i fig.
2). Liksom tonhöjden hos ett lokomotivs
liviss-ling faller, då lokomotivet rör sig i rigtning
från oss, så måste äfven de från en ljuskälla
utstrålande färgtonernas dallringar träffa våra
ögon i mindre mängd och alltså flytta sig
närmare spektrets röda ände, då ljuskällan rör
sig ifrån oss. På samma grund har man
äfven kunnat bestämma vissa fixstjernors rörelse
i synliniens rigtning genom iakttagelser på
deras spektra.
Fig. 3. Vätgaslågor iakttagna vid total solförmörkelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
