- Project Runeberg -  Undrens verld. Illustrerad framställning af underbara företeelser och förhållanden i naturen och menniskoverlden /
415-416

(1884) [MARC] Author: Karl Fredrik Kruhs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emellertid förekomma äfven fall af
somnambulism, i hvilka den herskande inbillning,
som bestämmer liandlingarne, icke hindrar, att
äfven intryck utifrån kunna göra sig gällande
så, att drömmaren vidtager åtgärder, hvilka
endast af dem föranledas.

Några märkliga exempel på somnambulism
torde förtjena anföras.

Dr Dyce har meddelat berättelsen om en
tjensteflicka, som brukade falla i sömn midt
på dagen. Utan allt medvetande om hvad
som försiggick omkring henne, talade hon då
med tydlig och hög stämma rörande
livarje-handa ämnen. Ibland hördes hon dock svara
på frågor, som stäldes till henne, eller
brukade hon förrätta sina vanliga sysslor i
sömnen. Sålunda hände det, att hon dukade
middagsbordet eller påklädde sig sjelf eller
barnen, medan hon sof och hade ögonlocken
tillslutna. Yid ett tillfälle gick hon sofvande
till kyrkan, der hon förrättade sin andakt med
alla synliga tecken till medvetenhet; hon
rördes så af predikningen, att tårarne strömmade
utföre hennes kinder. När hon vaknade, hade
hon ingen vetskap om allt detta, men när
hon nästa gång föll i sömn, talade hon med
lifligt intresse om predikningen samt upprepade
flera ställen deruti. Under det somnámbula
tillståndet voro hennes ögon vanligen endast
halfslutna och pupillerna vidgade men
skenbart okänsliga, ehuru hon en gång läste ur
en bok, som Dyce höll öppen framför henne,
och en annan gång sjöng hon efter en öppen
koralbok.

Dr Abercrombie lärde känna en fattig
skotsk flicka, hvilken vid sju års ålder hade
bott någon tid i ett rum, som med en tunn
vägg var skildt från ett annat, bebodt af en
kringvandrande fiolspelare. Denne som i sjelfva
verket var en mycket’ skicklig musikant,
brukade om nätterna för sitt nöjes skull och for
att öfva sig spela åtskilliga valda
musikstycken. Flickan tyckte så illa om hans musik,
att hon brukade kalla den ett odrägligt buller.
Slutligen blef hon sjuk och flyttades då till
ett välvilligt fruntimmers hem. Snart efteråt
började der höras ljud af musik i nattens
stillhet. Det var en vacker musik af yppersta
beskaffenhet, men ingen kunde med säkerhet
uppgifva, hvarifrån den förskref sig. Till sist
upptäcktes dock, att den utfördes i det rum,
hvarest den lilla flickan sof.

Hon bevakades nu och det befans, att

hon, efter att hafva sofvit lugnt ett par
timmar, blef orolig och började mumla för sig
sjelf. Inom kort lät hon höra toner,
märkvärdigt lika dem, som framkomma, när en.
fiol stämmes. Efter ett förspel brukade hon
sedermera utföra ett fulländadt musikaliskt
konststycke, deruti hvarje not hördes klart ock
korrekt och hvars aldra finaste skiftningar
fullkomligt liknade musiken från en fiol. Dylika
anfall påkommo efter mellantider, vexlande
från ett till florton dygn, och fortforo under
några år, livarefter en märklig förändring
inträffade. Härmningarne inskränkte sig icke
längre till fiolmusik utan återgåfvo med
underbar trohet tonerna från ett gammalt i huset
befintligt piano, hvarvid några fruntimmer och
vänner till familjen brukade sjunga, äfvensom
sångerna och de röster, som utförde dem.

Efter förloppet af ytterligare ungefär ett
år inträdde en ny förändring i paroxysmerna.
Den sjuka började tala i sömnen, liksom gåfve
hon undervisning i politiska, historiska och
religiösa äpinen, hvarvid hon citerade dagens
yttranden och gjorde sina anmärkningar
rörande familjemedlemmarnes och deras vänners
karakter och handlingar. Hon brukade äfven.
visa prof på god uppfinningsförmåga och
berättade fabler med smak och urskilning.
Under sömntillståndet kunde hon dessutom
äfven-felfritt konjugera latinska verber och
yttra-franska sentenser, hvilka hon förut hört i
matmodrens skolrum.

Medan anfallen varade, var det nästan
omöjligt att väcka den sofvande. Om
ögonlocken öppnades och ett ljus hölls framför
pupillerna, tycktes hon alls icke märka det.
Men det befans dock, när hon var sexton år
gammal, att hon "kunde igenkänna dem, som
voro närvarande vid de utomordentliga
prestationerna, äfven om rummet var alldeles;
mörkt. Landtfolket i trakten trodde, att hon
var besatt af den onde, och betraktade
henne-med stor misstro och fruktan. Hon
afskeda-des i sitt tjugoförsta lefnadsår från sin plats,
och det uppgifves, att hon sedermera
intogs-på ett dårhus, hvarest hon dog.

Somnambulen Castelli kunde läsa och
skrifva i mörka natten. Så ofta han inbillade
sig, att han kunde se, så såg han äfven, huru
mörkt det än var omkring honom, men när
han inbillade sig motsatsen, såg han ingenting
hvarken i mörker eller i ljus. Om man lät
honom sätta någonting, som han trodde vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/khundverld/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free