Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett påtändt ljus, framför sig, så fattade han
pennan och skref obehindradt, ehuru det var
kolmörkt i rummet. Borttogs åter det, som
i hans inbillning var ett ljus, så hjelpte det
ingenting att med bakom honom stälda ljus
upplysa rummet: han darrade på handen och
upphörde att skrifva.
En somnambulist, som enkom undersöktes
och studerades af komiterade, tillsatta af
Medicinska akademien i Paris, uppgaf namnen på
spelkort, som sattes framför honom, under det
ögonen höllos förbundna. I samma tillstånd
läste han också ledigt bref, huru fin än
handstilen var, äfvensom böcker, som lades på
hans skuldror eller på hans bröst. En gång
hölls kortet klöfver dam på hans rygg; efter en
stunds tvekan uppgaf han, att det var en
klöfver nia. Han underrättades om misstaget och
sade: jag såg orätt, det är klöfver dam. Ett
nytt kort framhölls genast på samma sätt;
han upplyste nu skyndsamt, att det var
spader tia. Och det var så.
I Franska Eocyklopedien förekommer
följande berättelse, enligt uppgift meddelad af
erkebiskopen i Bordeaux.
Yid samma seminarium som erkebiskopen
fans äfven en ung prestman, som hvarje natt
brukade stå upp i sömnen och utskrifva
antingen predikningar eller musikstycken. För
att undersöka hans tillstånd gick biskopen
några nätter in i den unge mannens rum.
Han fann då, att denne brukade stiga upp,
taga papper och penna samt skrifva. När
han skulle skrifva musik, tog han ett
drag-stift och linierade upp raderna, hvarefter han
skref noterna och de motsvarande orden
fullkomligt rigtigt. Om han någon gång skref
orden för mycket i sär, så ändrade han dem.
De nottecken, som skulle vara alldeles svarta,
ifyldes sedan han fullbordat det hela. Sedan
han slutat skrifva en predikan, läste han upp
henne högt från början till slut. Om
någonting då misshagade honom, så strök han ut,
det och skref ändringen rigtigt ofvanför. När
han en gång utbytte ordet »divin» mot
»ado-rable», försummade han icke att ändra det
föregående ordet »ee» till »cet» genom att
med tvärsäkerhet sätta ett t till det först
skrifna ordet. För att upptäcka, om lian
verkligen icke begagnade ögonen, stack
erkebiskopen en pappskifva mellan dem och
skriften. Han besvärades icke det ringaste, utan
fortfor att skrifva. Rätt sällsamt var att se,
huru hans förnimmelser helt och hållet
inskränkte sig till hvad han för tillfället tänkte
på. En bit aniskaka, som han letat efter,
åt han med god smak, men när en annan
gång samma kaka stacks i hans mun,
spottade han ut henne, utan att lägga märke
der-till. Verkligen underbart är följande exempel
på, huru hans förnimmelser voro beroende af
eller rättare underordnade hans förutfattade
idéer. Man märkte, att han alltid kände, när
det var bläck i pennan. Likaså om hans
papper försigtigt ombyttes, medan han skref,
kände han om det nya papperet hade annat
format än det förra, och i det fallet syntes
han rådvill; men om det nya papperet hade
alldeles samma storlek som det bortbytta,
tycktes han icke varsna ombytet. Han kunde
fortsätta med uppläsningen af det skrifna från
det oskrifna papperet lika ledigt som om sjelfva
manuskriptet legat framför honom. Och hvad
än mera är: han kunde fortsätta med sina
rättelser och insätta förbättringar på det oskrifna
papperet precis der, hvarest de skulle hafva
stått på det skrifna.
New-Yorks h ä n g-j e r n b a n o r.
T\en stora nordamerikanska hufvudstaden är
i omfång och folkmängd betydligt
underlägsen London, men nödvändigheten att
åstadkomma ett samfärdsmedel, erbjudande större
beqvämlighet än den vanliga gatutrafiken, har
ieke desto mindre gjort sig lika väl gällande
i den förra som i den senare. Behofvet, som
i London tillfredstälts genom underjordiska
banor, har i New-York ledt till raka motsatsen
eller till anläggandet af »luftbanor» (uérial
lines) längs de förnämsta gatorna och på
betydlig höjd öfver dessa. Detta egendomliga
jernvägsnät, »Grilberts elevated railway», som
det efter förslagsställaren brukar kallas, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
