Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Turkosen är en blekblå sten, hvars färg
med tiden blir något grönblå. Den består af
vattenhaltigt aluininiumfosfat, ehuru färgen
härrör från inblandadt jern- och kopparfosfat.
Såsom den förekommer i moderstenen, är den
omgifven med en tunn hvit skorpa af obekant
sammansättning. Stenen kan poleras ytterst
fint och ehuru den icke är så hård som qvarts
och ej heller genomskinlig, så hålles den dock
i högt värde för den klara blåa färgens skull.
Detta värde skiftar icke desto mindre
betydligt och kan derföre svårligen angifvas. En
präktig sten, nästan så stor som det svenska
myntstycket krona, uppgifves hafva för några
år sedan sålts for omkring 7,000 sv. kronor.
En annan nära fem centimeter lång sten hos
en juvelerare i Moskwa värderades till dubbelt
så mycket, men sannolikt till en del derföre
att en vers ur Koranen var ristad i stenen,
hvilken således hade sin speciela historia.
Turkoserna äro ganska sällsynta; de som
träffats i Schlesien och Sachsen hafva helt
obetydligt värde. De vackraste komma från
Persien, der de erhållas från enkom för
ändamålet bearbetade grufvor i Khorassan,
sydöster om Kaspiska hafvet och omkring 64
kilometer vester om staden Nishapore. De
berglager, i hvilka turkoserna finnas insprängda,
hafva ett rödgrått utseende och tyckas bestå
af en lerig porfyrlik jordmassa med rullstenar.
På olika höjd i bäddarnes hela längd äro korta
stollgångar och schakt indrifna, de flesta i
närheten af den dalbotten, som stryker förbi
bergen. Gruf brytningen, om det ens så kan
sägas, sker naturligtvis ytterst vårdslöst,
emedan staten, såsom grufvornas egare,
utarrenderat brukande rätten till enskilda personer,
som vilja åtkomma ädelstenarne för billigaste
pris. Ett borrhål inmejslas vanligen i
klippväggen och tillstoppas med allehanda växter,
som packas och knackas; lossnar då något
stycke ur väggen, så granskas brottytorna, ty
turkoserna sitta vanligen grupperade i liopar
af 25—30 stycken, och dessa skiljas då från
moderstenen. De flesta oeh bästa stenarne
säljas till Indien, några finna vägen till
Europa öfver Ryssland.
Under en forskningsresa år 1849 i Arabia
Petrsea fann Macdonald vid nedstigandet
utför ett sandstensberg i öknen turkoser af den
vackraste färg i en djup bergskärning, som om
vintern tjenade till aflopp för vattnen. Vid
fortsatta undersökningar i bergmassan tfäffades
många värdefulla turkosaflagringar, stundom
tätt blandade med en mängd små färgade
qvartskristaller.
I Mexico omkring 35 kilometer sydvester
om Santa Fé hafva äfven turkoser träffats i
en hvit bergart, liknande porslinslera. De
förekomma här insprängda i form af ådror
och små klimpar, men stora stenar äro så
sällsynta, att många tons berg ofta
undan-rödjas, utan att en enda sådan kan ertappas.
De i handeln förekommande s. k.
tandturkoserna eller benturkoserna härstamma från
Sibirien och göras af fossila tandben, som
färgas med jernfosfat. Dessa oäkta varor skilja
sig från de äkta genom ett strimmigt utseende
och en ringare hårdhet. En främling, som
besöker de aflägsna grufvorna i Khorassan och
vill medföra några turkoser såsom ett minne
derifrån, får väl akta sig för de falska stenar,
som utbjudas till salu och vanligen äro dåliga
bleka exemplar, som genom konstbehandling
färgats vackert blåa. De äro då indränkta
med fukt och blifva blekblåa, värdelösa stenar,
när de sedermera torka.
Falska turkoser framställas sannolikt äfven
af vanlig hvit halfopal, som antager en vacker
turkosblå färg, om den under någon tid får
ligga i en lösning af kopparammoniumsulfat.
Genom inverkan af svafvelväte få sådana
stenar en mörkare färg, hvaremot äkta turkoser
icke förändras vid behandling på samma sätt.
Optisk magi.
TVet är visserligen längesedan en vidgad
kun-skap om naturlagarnes verkningar började
skingra det mörker, som höljde det gamla
hedniska trolldomsväsendet, men sjelfva
upplysningen behöfver likväl tid för att utbreda
sig och förgöra all häfdvunnen vantro. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
