- Project Runeberg -  Undrens verld. Illustrerad framställning af underbara företeelser och förhållanden i naturen och menniskoverlden /
441-442

(1884) [MARC] Author: Karl Fredrik Kruhs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upphäfdes ett genomträngande skri af fasa ocli
synen var med underbar hastighet försvunnen.
I andra fall uppstego vålnaderna från marken
eller framträdde de pä något annat högst
ovän-tadt sätt. De stora männens andar trängdes
kring Charons färja för att passera Styx,
hvarefter de åter flydde för det himmelska ljuset
och förlorade sig i rummets oändlighet. Man
såg Robespierre uppstiga ur grafven för att
återvinna sitt forna rykte, men en blixt
träffade honom och både vålnad och graf
krossades obarmhertigt till stoft. Och så vidare.

Särdeles öfverraskande i sina verkningar
äro de nyare tillställningar, hvilka Pepper och

Om vi nu ställa en klöfvertrea framför rutan,,
så kunna vi efter några försök lätt afpassa
kortens läge så, att vi se dem båda bredvid
hvarandra, nemligen hjerteråttan i full verk
lighet genom glaset och klöfvertrean i hennea
från glaset återkastade spegelbild.

Detta enkla förhållande kan med framgång
begagnas såsom medel för rätt märkvärdiga
bedrägerier. Vi sitta t. ex. bland åskådarne
i den mörka teatersalongen (se af bildningen
fig. 3) och märka icke, då ridån går upp, att
den svagare belysta skådeplatsen är afskild
från den ännu mörka salongen genom en stor
glasruta i omkring 20° lutning. Vi följa med

Fig. 3. Teaterspöké.

efter honom flera andra begagnat för att
frambringa teaterspöken. De grunda sig på den
välbekanta naturlagen att ljuset från ett
belyst föremål, då det träffar en glatt yta,
studsar tillbaka derifrån så, att det tyckes komma
från en bild bakom spegelytan. Härtill
be-höfves alls icke vanligt spegelglas med
metallbeläggning på baksidan, ty hvarje glatt
glas-skifva, således äfven vanligt fönsterglas, gör
samma nytta, då det uppställes mot en mörk
bakgrund. Vi antaga, att en genomskinlig
glasruta uppställes på ett bord och att ett
spelkort, låt vara hjerteråtta, uppställes bakom
rutan samt att framsidan belyses med ett ljus.

handlingen på scenen oeh se plötsligt en
vålnad sväfva fram emot hjelten, som ränner sin
värja genom tomma luften eller till och med
skjuter det gräsliga vidundret utan att ändock
kunna tillintetgöra hvad som i sjelfva verket
blott är en substanslös spegelbild. Den mest
magtpåliggande’ rolen spelas härvid af den
obetydligaste aktören, den, som inunder scenen
rigtar skenet från sin lampa mot spegelbildens
urbild, spökaktören; när skenet upphör eller
bortvändes, är spöket försvunnet från
skådeplatsen. Hjelten, som anfäktas af
spökfeno-menet, kan naturligtvis icke se sin plågoande>
utan måste vara på förhand underrättad om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/khundverld/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free