- Project Runeberg -  Undrens verld. Illustrerad framställning af underbara företeelser och förhållanden i naturen och menniskoverlden /
455-456

(1884) [MARC] Author: Karl Fredrik Kruhs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

besatta af «onda magter». Men icke endast
det ohyggliga hexeriväsendet utan äfven andra
smittsamma sjukdomsforeteelser, yttrande sig
i konvulsioner och kramp, härledde sig från
samma ursprung. Ehuru de icke ansågos så
samhällsvådliga, att de måste bestraffas med
döden, voro de derföre icke mindre sällsamma,
och till dessa former af vansinnigt svärmeri
höra dansepidemierna i fjortonde århundradet
samt de s. k. konvulsionärernas uppträden i
det adertonde.

Dansraseriet härjade i synnerhet i
Tyskland och Nederländerna under så väl fjortonde
som det närmast derpå följande århundradet.
Det kallades S:t Vitus dans eller S:t Veits
dans efter det helgon, som ansågs ega
förmågan att bota åkomman. Då angreppen
började, föllo offren vanligen till marken,
sanslösa, flämtande och kippande efter andan.
Deras mun fradgades och de sprungo med
ens’ upp, börjande sina danser under häftiga
ryckningar i 1’emmarne. De togo hvarandra
i hand, bildande ringar, och tycktes alldeles
hafva förlorat magten öfver sina rörelser samt
fortforo att dansa, utan all hänsyn till
åskå-darne, i vildt delirium, tills de slutligen föllo
utmattade till marken. De klagade då öfver
ytterlig matthet och våndades som i dödsqval,
tills de omlindades kring bröstet med tätt
åtdragna kläder, hvarefter de .repade sig och
förblefvo friska till nästa anfall. Under
dansen voro de alldeles okänsliga för alla
sinnesintryck, så att de hvarken sågo eller hörde,
men de hemsöktes af visioner och inbillade
sig, att de sågo andar, hvilkas namn de högt
utropade. Somliga försäkrade efteråt, att det
känts, som om de doppats i en ström af blod,
hvilken nödgade dem att göra höga hopp;
andra sågo himlarne öppnade och frälsaren
tronande jemte jungfru Maria, allt efter
beskaffenheten af de religiösa föreställningar, som
beherskade dem.

Epidemien angrep folk af alla slag men

Jet

T\et tyckes varit en äfven hos bildade
per-soner temligen vanlig föreställning
fordomdags, att de aldra äldsta tidernas menniskor

mest sådana som skräddare och skomakare,
hvilka förde ett stillasittande lif. Till och
med de starkaste bönder anföllos. Ofta
brukade de »besatta» allt emellanåt samla sig
på vissa platser, der de dansade tills de miste
andan; och de voro så känslolösa, att många
slogo ut hjernan mot väggar och husknutar
eller rusade hufvudstupa i floder, der de
drunknade. Tjutande och skummande af raseri,
kunde de icke af åskådarne hindras på annat
sätt än genom bänkar och stolar, som sattes
i vägen, så att de nödgades uttömma sina
krafter på de höga sprången deröfver. När
det gått så långt, follo de, skenbart liftösa,
till jorden, der de långsamt hemtade sig, men
stundom blott för att ånyo inträda i dansen,
tills omsider deras uppretade nerver lugnats
genom fullkomlig kroppslig vanmagt. Somliga
patienter kunde efter sådana uppträden återgå
till sitt arbete botade och såsom om
ingenting hade händt. Men andra fingo dyrt plikta
för sin ofrivilliga galenskap genom sådan
kraftförlust, att de icke vidare kunde återvinna
sin forna helsa, änskönt de kraftigaste
botemedel användes. Starka slag, trampningar
och annan grym misshandel beredde de sjuka,
medan anfallet varade, icke sällan stor
veder-qvickelse och lindring.

S:t Vitusdansens epidemiska och våldsamma
natur började aftaga i samma mån som en
stigande upplysning verkade lugnande på de
af vidskepelsen förvillade sinnena samt
skingrade de töcken, som förmörkade folkets
hjer-nor. Hvad som nu för tiden kallas
dans-sjuka eller S:t Veits dans är en jemförelsevis
lindrig, spasmodisk nervsjukdom, som
hufvud-sakligen förekommer under barnåldern och hos
qvinfolk. Den kan vanligen lätt botas genom
tjenlig behandling. Hos skolbarn, som lida
af sjukdomen, förvärras den stundom
derige-nom, att de utsättas för hårdhändta
tillrättavisningar, emedan deras besynnerliga grimaser
och gester’betraktas såsom yttringar af okynne.

tar.

varit utomordentligt resliga. De judiska
rabbinerna predikade flerfaldiga gånger den läran,
att menniskoslägtet, som vid verldens skapelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/khundverld/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free