- Project Runeberg -  Undrens verld. Illustrerad framställning af underbara företeelser och förhållanden i naturen och menniskoverlden /
461-462

(1884) [MARC] Author: Karl Fredrik Kruhs
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara kortare än 2.268 meter. Peter den store
af Ryssland uppsökte för sitt Préobrajenski
regemente de största soldater han kunde
åtkomma; i Tussandmuseet i London visas ännu
en vaxbild af en tamburmajor Louskin, som
tillhört detta regimente och varit 2.557
meter liög.

Englands regenter omhuldade mycket
dvärgar men voro äfven trakterade af jettar, hvilka
företrädesvis anstäldes som portvaktare i deras
palats. W. Evans, portvaktare hos Carl I,
roade sig många gånger med att förtörna
hof-dvärgen J. Hudson och uppträdde vid ett
tillfälle på en maskeradbal vid hofvet med
Hudson i ena fickan och ett ofantligt brödstycke
i den andra; till åskådarnes stora förlustelse
upptog han först brödet och derpå Hudson,
:Som han satte på sitt bröd, hvarefter han
låtsade tugga på den lille, som om det varit ett
stycke ost. Cromwell hade en jetteportvaktare,
kallad Daniel, som var synnerligt road af
studier, mest i filosofiska och religiösa ämnen,
men slutligen blef rubbad till förståndet. Denne
Daniel var dock endast 71/2 fot (2.287 meter)
lång; längre var Georg IY:s portvaktare; »Stora
Sam», hvilken brukade stå och titta öfver
slottets portar.

Bland privatpersoner,, som blifvit bekanta
for sin storleks skull, må nämnas irländaren
Cornelius Mac Grath (1736—1760), som var
2.528 meter lång. Det har påståtts, att
biskop Berkeley upptagit honom som barn och
uppfödt honom efter vissa hygieniska principer
i afsigt att framkalla jetteväxt, hvilket
experiment öfver förväntan lyckats, men historien
•om denna uppfödning är naturligtvis alldeles

ogrundad. En annan ryktbar irländsk jette
var Charles O’Brien, 2.541 meter lång, hvars
lik köptes af anatomen W. Hunter for ett
pris, som uppgifves hafva varit 500 £
(omkring 9,000 sv. kronor). Patrik Cotter,
ytterligare en annan irländsk jette, (1760—1806),
brukade tända sin pipa på gatlyktorna i
Northampton. Den finske åtta fot långe jetten
Daniel Cajanus, som år 1749 dog i Haarlem
vid 46 års ålder, gjordes till föremål för en
i London år 1742 utgifven lefvernesbeskrifning,
»historien om den svenske jetten Cajanus»,
som visade sig »lefvande ». midt emot
Mansion-House. Lika lång som Cajanus var italienaren
Bernardo Gigli, som på 1750 och 1760-talen
kringreste i Europa. I vår tid hafva bland
andra jettarne Brice, Schampo och Chong Woo
Goco offentligt utstält sina »lefvande»
personligheter att beundras.

Den märkvärdigaste af alla bekanta jettar
är utan tvifvel den trakiske bondson, som
under åren 235—238 var regerande romersk
kejsare under namnet Cajus Julius Verus
Maxi-minus. Han var i början koherde men blef
sedan soldat, centurion, tribun och
upprors-makare samt slutligen kejsare; hans
kropps-längd tyckes hafva uppgått till omkring 2.5
meter. Julius Capitolinus säger om honom,
att han ofta åt fyrtio skålpund kött om
dagen eller till och med, enligt Cordus, sextio;
och han svettades så att han dagligen kunde
samla ända till tre kannor svett, som han
brukade visa för sina vänner. Hans gemåls
armring var icke större, än att den nätt och
jemt passade till ring för hans tumme.

Diamantgrufvor

T\e äldsta bekanta diamantgrufvorna, de i
In-dien (Golkonda) och på Borneo, äro
numera föga gifvande eller nästan alldeles
värdelösa och mestadels också öfvergifna; deras
diamanter upphemtades från lösa jordlager på ett
par tiotal meters djup under jordytan. Från
flera af Brasiliens flodbäddar (i synnerhet i
Minas Geraes) hafva sedermera stora hopar
.af diamanter kommit i handeln; flera tusen

och diamanter.

kilogram dylika ädelstenar äro derifrån införda
till Europa. Men äfven Brasiliens
diamantgrufvor tyckas gå samma öde till mötes som
Indiens, ocli de diamantskatter, som träffats
annorstädes såsom i Ural, Australien och
Kalifornien, äro helt obetydliga. Det var derföre
i grefvens tid som de rika afrikanska
diamantfälten i Transvaal och i trakten af
Vaalflo-dens utlopp i Oranjefloden upptäcktes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/khundverld/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free