Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillväxt i bladens väfnad göra sig gällande vid
blomblads öppnande och tillslutning samt att
ljuset i allmänhet fördröjer växtligheten hos
en del väfnader, under det mörkret befrämjar
densamma.
Blomningstiden är växtlifvets vigtigaste
skede, alldenstund de ömtåliga förlopp, hvilka
afse fortplantningen, då försiggå i växternas
könsdelar, ståndarne och pistillerna. Det är
derfore icke underligt, att blommorna hafva
för vana att skydda sina ädlaste organer mot
vindens och väderlekens åverkan, mot dagens
hetta eller mot nattens kyla och fuktighet.
Men befruktningsdelarnes lyckliga funktioner
äro icke endast beroende af gynsamt väder,
belysning, värmegrad och luftfuktighet etc. utan
äfven af lefnadsvanor hos de insekter, som
besöka blommorna och ofta äro nödvändiga
för befruktningens utförande. Efter alla dessa
och troligen än flera omständigheter hafva
således blomdelarnes sömnrörelser att rätta sig,
eå vida ändamålet dermed är att främja
be-fruktningsförloppet. Många nattblommande
växters egenheter kunna måhända till en del
förklaras derigenom att de äro inrättade för
befruktning med tillhjelp af sådana insekter,
som kringflyga nattetid.
Nästan rörande att se är det sätt, hvarpå
sömnen utföres hos en del af de
korgblommiga växternas stora familj, syngenesisterna.
Deras blomkorgar utgöra hvar för sig en
samling af flera små blommor, hvilka tyckas
förenade till ömsesidigt skydd, och hos många
slägten äro de i korgens kant stående
blommorna utmärkta genom en vacker tungformig^
skapnad, så att de tyckas utgöra den
egentliga blomman. Dessa tungformiga blommor,
som vanligen äro honblommor eller alldeles
könlösa, resa sig, då sömnen börjar, från sitt
förut horizontela läge och böja sig uppåt och
inåt, tills de liksom taksparrar sammanlöpa
öfver diskens midt, bildande ett
.skyddande-förvar för allt, som befinner sig innanföre.
Under detta hägnande tak slumra de många
små, oftast tvåkönade och fröbildande
diskblommorna, väl skyddade för regn och dagg,,
kyla och vind.
Galvanisk elektricitet.
an kan tryggt påstå, att elektriciten aldrig
skulle vunnit någon nämnvärd kommersiel
betydelse, derest gnidning varit den enda
tillgängliga elektricitetskällan.
Gnidningselektri-citeten har, som man säger, stark
tensionspän-ning: den är alltid färdig att slå öfver till
jorden på den genäste vägen. Deremot är den
galvaniska elektricitetens tension helt
obetydlig; den kan genom metalltrådar ledas hvart
och huru vi behaga. Man har jemfört
urladdningen af en Leyden flaska med det plötsliga
tömmandet af en vattenmassa ur ett högt
upp-lyftadt kärl: vattenströmmen nedbryter nästan
allt som är i vägen och ingifver
föreställningen om stor styrka. Urladdningen från en
galvanisk stapel liknar deremot mera en
vatten-hållares långsaipma länsande: vattnet
framflö-dar med lugn i vida större myckenhet, och
om det också ej nedbryter alla hinder, kan
det likväl med tillhjelp af ett vattenhjul
uträtta ett vida större arbete.
Batteriströmmar-nes stora användbarhet i industrien beror
framfor allt på den omständigheten, att
deras-verkan så lätt kan kontrolleras. Någon
art-skilnad finnes naturligtvis icke mellan de båda
ifrågavarande elektriciteterna.
Den galvaniska elektriciteten (galvanismen}
har sitt namn af italienaren Galvani, som år
1789 gjorde en tillfällig iakttagelse, hvilken
sedermera ledde till upptäckterna att
elektricitet alstras så väl vid olika metallers
beröring med hvarandra som vid tvenne kroppars
kemiska inverkan på hvarandra.
Metallkontakters förmåga att utveckla elektricitet eller,,
som man säger, deras »elektromotoriska kraft»,,
upptäcktes först af Volta, men kontakten
tyckes dock endast utgöra anstöten till kemisk
frändskaps framträdande, ty så länge den
kemiska verksamheten i stapeln fortgår,
bibehåller sig äfven den galvaniska strömmen
oförsvagad, hvaremot en elektrisk stapel af blotta
metaller (ulan fuktighet emellan sig) alls icke
lemnar någon ström. Att elektricitet ändock
finnes äfven i en fullkomligt torr stapel, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
