Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fartyg finnas, och det var från Amerika vid
tiden för secessionskriget på 1860-talet som
impulsen utgick till skapandet af de moderna
kryssarfartygen, livilkas uppgift skulle vara att
endast under gynsamma omständigheter strida
men för hvarje starkare fiende fly: de skulle
svärma omkring och försöka tillfoga fiendens
sjöhandel allt möjligt afbräck. Kryssarefar-
tygen äro opansrade och inrättade för bruk af
segel i större skala. De äro antingen
»fregatter» eller tremastade skepp med tvärsegel
på alla masterna och full bestyckning med
kanoner både på öfvefdäck och underdäck,
»korvetter» med blott 2—4 kanoner på
öfver-däcket eller »kanonbåtar». «
Kunskapsförmågans under.
TT ristian Heinecker föddes i Lübeck den 6
^ Februari 1721. Då han var tio månader
gammal kunde han upprepa hvarje ord, som
yttrades till honom. Yid tolf månaders ålder
kunde han utantill förtälja de vigtigaste
händelserna i Moseböekerna. Yid två års ålder
hade han lärt sig Gamla och Nya
testamentets historiska delar. I sitt tredje år kunde
han besvara de flesta frågor, som stäldes till
honom, i allmänna historien och geografien,
och under samma år lärde han sig äfven tala
latin och franska. I sitt fjerde lefnadsår
eg-nade han sig åt studiet af religion och
kyrkohistoria, och han förstod icke blott redogöra
för hvad han läst utan äfven samtala deröfver
och uttala sin egen mening derom. Konungen
af Danmark önskade se detta underbarn,
hvar-före gossen fördes till Köpenhamn, der han
undergick formlig examen iiiför hofvet och
förklarades vara ett verkligt under. _ Efter
återkomsten till hemmet började han lära sig
skrifva, men han hade en klen kroppsbyggnad
och föll kort derefter i en sjukdom. Han dog
redan den 27 Juni 1725, således blott 4 år
och några månader gammaL
Thomas Chatterton, född den 20 November,
1752, var son till en fattig kyrkotjenare och
skolmästare i S:t Mary Redcliffes församling i
Bristol. Han intogs vid fem års ålder i
distriktskolan men återskickades snart till
hemmet såsom »för dum» att stafina i skolan.
Hans moder lärde honom med stor svårighet
läsa, men när han var sex och ett halft år
gammal, fäste gossen sin uppmärksamhet vid
en gammal psalmbok, som fadren lånat hem
ifrån kyrkan. Gossen rufvade öfver denna
skatt och gjorde sig snart bekant med
innehållet samt genomläste sedan några andra gamla
böcker, som funnos undanlagda i ett skräprum
i hemmet. Han sattes åter i friskolan och
kom vid åtta års ålder till Colstons fattigskola.
Här bedref han sina studier med stor ifver
och utmärkte sig genom läraktighet och
intelligens. Han skref satirer öfver lärare och
kamrater och läste under fritiderna alla gamla,
uråldriga dikter, som han kunde komma öfver.
Yid femton års ålder måste han sluta i
skolan och fick tjenst såsom skrifvare hos en
advokat i Bristol. Göromålen här tilltalade
honom föga och han fortfor med sina studier,
så mycket tiden tillät, samt författade äfven
afhandlingar i de ämnen, hvilka han studerade.
Mångfaldiga voro de uppsatser, med hvilka
han under denna tid bidrog till tidskrifter och
tidningar. Forntiden lockade med- underlig
magt hans håg och deromkring hvälfde sig
nästan hela hans författareskap; hans
beundran för allt gammalt dref honom slutligen
att härma gamla tiders skriftställare. Han
kände de gamla ord, som för länge sedan
upphört att nyttjas i språket, han kände de gamla
uttryckssätten och han kunde skrifva gammal
skrifstil bättre än han skref den moderna
stilen. Hans själ tycktes i sjelfva verket lefva
fyra århundraden efter sin tid. När år 1768
den nya Bristol-bron invigdes, skref han i
Bristol Journal en berättelse om den gamla brons
öppnande och beskref mycket omständligt och
i alla detaljer det gamla ceremonielet —
munkar passerande öfver bron, afsjungande
hymner, stadens myndigheter i stor festskrud och
medborgarne i högtidlig procession. Den väl
skrifna och i arkeologiskt hänseende så
värdefulla skildringen ådrog sig mycken
uppmärksamhet, och då Chatterton tillfrågades om
källorna för de lemnade uppgifterna, föregaf han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
