Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klipputsprång, livaraf stora stycken blifvit på
senaste tiden nedbrutna i vattenmassorna,
flödar vanligen en vattenström af omkring en
fots tjocklek; inen om vintrarne fryser
strömmen med den påföljd, att en jettestor istapp
af mer än tjugu meters längd liksom en
väldig pelare uppbär det öfverhängande
klipptaket. Andra ispiggar hänga som spetsiga
fallspjut omkring hufvudbålen; under ovanligt
kalla vintrar tillväxa dessa telningar från
samma rot ständigt i längden och nå slutligen
marken inunder samt tillspärra sålunda den
grottlika fördjupningen med ett fullständigt
gallerverk af is. Underlaget består likaledes
af is och växer ständigt i höjden; det är en
massa af fruset vattenstänk, som kringkastas
i den sjudande kitteln och daggbelägger hela
granskapet. Ett besök dernere är ingalunda
ofarligt, emedan ispiggarne ofta sönderbrista
och nedramla med kraften af en splittrad
ekstam.
Hästskofallets hufvudmassa, skiljes, som
bekant är, genom Getön från det s. k.
Amerikanska fallet. Den med floden framflytande
isen hopar sig ofta i närheten nf denna ö och
sammanbinder honom på detta sätt med andra
smärre öar, hvilka eljest äro otillgängliga. Men
vid fallets fot är det som kölden visar sina
mest öfverraskande verkningar for beredandet
af en alldeles ny utsigtspunkt. Här ligga
ofantliga stenblock, som utgöra de jettekärnor,
kring hvilka det stelfrusna vattenstänket
ansätter sig i sådan mängd, att det hela
frain-ter sig såsom ett isberg, stundom räckande
ända till sex meter nedom fallets topp.
Kryper man varligt uppföre denna slippriga brant,
står man ansigte mot ansigte med sjelfva den
mägtiga katarakten. Hvarje buske vid
brädden är öfversållad med glittrande iskristaller.
De grofgreniga furorna kröka sig under
bördan och böja sig till marken likt enorma
fjädrar. »Det kalla gråbergets uppsyn är
infattad i glänsande is och ådrad med pelare
och pilastrar, som kasta tillbaka återskenet
från alla perlor i solskenets kantande
strål-xegn», säger en inspirerad brefskrifvare.
I fallets närmaste granskap äro trädens
toppar ofta afbrutna och likaså många af
gre-narne. Äfven detta är köldens och isens verk.
Det oaflåtliga stänket träffar träden och fryser
omedelbart till is, och detta fortgår
oupphörligt, dag efter dag, hvarigenom uppkomma
ismassor af den mest besynnerliga skapnad; så
t. ex. har en resande tyckt sig se »ofantliga
massor af drufklasar, stående upprätta på sina
stjelkar». Den tyngd, som träden sålunda
måste uppbära, är att räkna i tonn, och så
betydlig är ispackningen, att stammen af ett
försvarligt stort träd ser temligen spenslig ut
och måste kämpa en hård kamp för att icke
digna under sina bördor.
Det djupa svalget nedanom fallet utgör
emellertid den skådeplats, hvarest de från
höjden nedstörtade brustna ismassorna pröfva
sina krafter. Ett isblock fattar vanligen posto
vid »livirfvelgölen», ett ställe beläget bortåt
1.6 kilometer nedom fallet, hvarest floden
plötsligen ändrar rigtning. Ytan betäckes snart
med iskakor, som framdansa på de upprörda
vattnen; dessa iskakor frysa tillhopa och de
efterföljande kakorna dragas ned under det
frusna taket och frysa fast dervid samt lyfta
småningom upp det. På detta sätt bildas den
s. k. isbryggan, som ofta passeras och under
kalla vintrar uppnår en tjocklek af 50—70
meter; under vintern 1876 var denna brygga
så stark, att den ännu så sent som den 8
Maj kunde begagnas. Någon gång händer det,
att denna höga isbyggnad plötsligt utbreder
sig åt hvardera sidan och krossar då allting,
som kommer i dess väg.
Om Niagarafallet i allmänhet torde föga
behöfva sägas. Ofvanföre fallet forsar
Nia-garafloden med stark fart ned mot den
cana-diska sidan och diifves af klippbankarne
tillbaka samt rusar efter ett lindrigt böjdt lopp
utföre den lodräta ungefär fyrtioåtta meter
höga branten ned i en trång dalklyfta. »Getön»
delar fallet så, att den canadiska delen
(häst-skofallet) får omkring 600 och den
ameri-kaAska omkring 270 meters bredd. Båda
fallen förena sig, innan de nå djupet nedanföre.
Efter en ungefärlig beräkning, som icke får
tillmätas allt för stor betydelse, störta 620,000
kubikmeter vatten i hvarje minut utföre fallet.
»Det är en half verldsdels afloppsvatten, som
rinner öfver en enda klippvägg» — utloppet
af de omätliga insjöar, »hvilka påstås
innehålla hälften af allt färskt vatten på vårt
klot».
Den 30 Mars 1848 inträffade det högst
märkvärdiga förhållandet, att de 620,000
kubik-meterna vatten nästan upphörde att strömma
och krympte ihop till utseendet af en måttlig
qvarndam. Forsarne ofvanom fallet försvunno
och qvarlemnade på den amerikanska sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
