Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A u d i f o n e n.
i r 1879 erhöll amerikanaren Rhodes patent
på ett hjelpmedel för döfstumma, kalladt
audifon, hvilket i sjelfva verket är en sä
ytterst enkel tillämpning af allbekanta
fysikaliska principer, att hvilken stympare som helst
bort kunna göra uppfinningen. Hvem vet icke
att fasta kroppar i högre grad än luften ega
förmågan att leda ljud? Om således örats
trumhinna vägrar göra sin tjenst men
hörselnerven är oskadad, hvad är då enklare än
att leda ljudet till nerven genom hufvudets
benbyggnad?
Rhodes’ audifon är en tunn skifva af
härdad kautschuk, som med ett nedtill fästadt
handtag hålles i handen och genom trådar,
fastade i öfre kanten och hoplöpande mot hand-
taget, kan ställas i spänd bugtning. Om
skif-vans öfre kant ansättes mot öfverkäkens
fram-tänder, så kan äfven en döf person, så vida
ej hörselnerven är oduglig, temligen tydligt
höra alla ljud i omgifningen. Icke endast
höga och djupa toner från olika instrument,
utan äfven menniskostämmans ljud, om de i
närheten kraftigt uttalas, förnimmas med
audi-fonen, som till och med låter den döfve höra
sin egen röst.
Colladon har sedermera försökt att
förenkla audifonen med den lyckliga påföljd, att
instrumentet nu kan framställas af ett slaga
tunn, pressad kartong (atlas- eller
nässelkar-tong, eng. »shalloon-boards») för ett pris af
50 centimer (omkring 35 sv. öre) i stället för
Konsert för döfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
