Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 francs (omkring 35 kronor), hvilket var
priset på Rhodes audifoner.
Colladons audifon är helt enkelt ett stycke
kartong, som med ena änden hålles i handen
och med andra änden livilar mot tänderna.
En lätt tryckning med handen är tillräcklig
att gifva den nödiga bugtningen åt kartongen,
hvars öfre kant kan genom ett vattentätt
öfver-drag skyddas mot den uppmjukande
inverkningen af munnens fuktighet.
Bevis på instrumentets duglighet erhöll
Colladon vid en profkonsert i Genève, som
åhördes af åtta elever från en döfstumskola i
staden, hvilka lärt sig uppfatta lärarens
läpprörelser så, att de förstodo hans yttranden och
äfven tydligt kunde uttala åtskilliga ord. Först
utvaldes de elever, som i ett stort och
kraftigt pianos närmaste närhet kunde sjelfmant
uppfånga pianots toner, hvarefter det afstånd
bestämdes, på hvilket hörbarheten utan
hjelp-medel upphörde. Några erforo tonerna endast
genom det med en matta betäckta golfvets
dallringar. Sedan audifonerna anbringats,
förklarade alla, att tonförnimmelserna tydligt
öf-verflyttats till hufvudet, dels på högra, dels på
venstra sidan, allt efter individualiteten. Med
slutna ögon kunde de tydligt urskilja de höga
pianotonerna från de låga samt pianotonerna
från violoncelltoner. Deremot voro de flesta
föga känsliga för fioltoner, i synnerhet de
höga. Elever, som aldrig hört musik från
piano eller andra instrument, kunde icke blott
förstå de musikstycken, som spelades, utan
erforo äfven allt mer och mer njutningen
der-utaf: de musikaliska anlagen gjorde sig
gällande.
Audifonens verkningssätt är Isjelfklart. Den
konvexa sidan vändes mot ljudvågorna, som
försätta kartongen i dallringar, hvilka
öfver-flyttas till hufvudets benstomme och derifrån
komma till hörselnerven. Det är samma
förhållande som när man lägger ett ur på ett
bord och genom bordets dallringar kan
uppfatta urets knäppningar på längre afstånd än
genom blotta luften. Hvilket elastiskt och
hårdt ämne som helst gör naturligtvis samma
tjenst som kartongen. Och klart är, att
au-difonen måste vara till samma nytta för
lom-hörda som för döfva.
Huru ljudvågor äfven genom vatten
framledas mycket lättare än genom luft, visade
Colladon redan år 1841, då han i Genéve-sjön
lät i en liten dykarklocka nedsänka speldosor,
hvilkas musik utan all ändring i klangfärgen
hördes uppe vid vattenbrynet.
Jettebläckfiskar.
TMäckfiskarne anses vara de högst utvecklade
-V formerna bland »blötdjuren», men detta
hindrar icke, att de hafva ett ytterst vidrigt
utseende. Hufvudet, försedt med ett par
särdeles stora framstående blänkande ögon, hvilka
ensamma för sig äro tillräckliga att gifva
djuret en spöklik prägel, har öfverst en krans
af långa, starka, smidiga armfötter, brukade
både som gripverktyg och ställflyttningsmedel
samt ofta väpnade med farliga sugvårtor. En
rund mun med papegojnäbb sitter i midten
mellan armfötternas fästplatser och i munnen
sitter en taggig tunga; med sin andra ände
utmynnar matsmältningskanalen i ett litet rör
på hufvudets sida mellan ögonen. På Don
Diegos fråga (i Corneilles Cid): »Har du hjerta,
Rodrigo?» behöfver en bläckfisk aldrig stå i
förlägenhet för svaret, ty han har tre hjertan.
Utom det ordinarie hjertat finnas nemligen två
extra hjertan, belägna vid de två gälarnes
ändar. I jemförelse med hufvudet och de långa
armfötterna är sjelfva kroppen vanligen föga
betydande; den är lik en tjock, klibbig, rund
eller förlängd vält eller säck med en färg,
livilken skiftar som kameleontens.
Bläck-fiskarne äro nemligen begåfvade med stor
känslighet, hvilken omedelbart återverkar på de
ytterst fina och elastiska kroppsväfnaderna, så
att färgen ögonblickligen skiftar allt efter
dju-réts sinnesstämning. Men det är icke nog
härmed: under inflytelsen af en lidelse eller
rörelse betäckes huden till och med af små
vårtor.
Bläckfiskarne, hvilka äfven kallas
hufvud-fotingar, lefva i alla haf men ega stor
förkärlek för stränderna. De unga lefva helst-i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
